Det tog mig ett helt liv
att komma till insikten
att jag hade slösat bort min tid

Varför korsades våra vägar?
Varför dröjde det så länge?

rofyllt
stiger jag upp med livet
berusad av dig

hur ska jag förstå din härlighet
om inte genom mitt fall?

Det är skönt att ha ett hem, sa en vän häromdagen.
Hon hade flyttat runt och bott i flera länder i Europa. Först p g a föräldrarnas arbete och sedan kunde hon inte själv stanna på samma plats under en längre tid.
Jag försökte föreställa mig känslan. Att ha ett hem. Är det naturligt att höra hemma någonstans, eller är vi hemlösa i naturen?
Min erfarenhet av mitt eget flytt och min egen flykt är att i o m detta upplöstes en sfär av mina sociala föreställningar, uppfattningar, “identiteter”.

När vatten står still börjar det lukta efter ett tag.
Så är det även med oss. Vi måste röra på oss för att kunna behålla vår fräscha syn.
Det finns ett talesätt i Indien som säger att människor är som oslipade diamanter. Vi slipas och förfinas i våra möten med varandra.
Samhörigheten utvecklar oss som individer. Vi upptäcker nya sidor hos varandra och lär känna oss själva.
Det existerar inget vi. Det finns inga dom.
Oss. Hela. Alla. Samman.

Hemmet handlar om en romantisk föreställning om ett ursprung. En känsla av att vi hör till en plats.
Vi har våra “rötter”. Vi “härstammar” någonstans ifrån.
Hemmet handlar också om ett tryggt återvändande till en plats. Vart vi än reser så vet vi att där hemma finns en plats som vi har lämnat och som vi återvänder till när resan är slut.
Men vissa resor har inget slut. Vissa resor är utan återvändo.

Det är skönt att kunna ha ett hem, sa min vän häromdagen.
Ja, sa jag. Det hade varit jätteskönt!

_______________
Andra bloggar om: hem, hemmet, migration, flykt

Dikten om vassflöjten är den första dikten i Mowlana Rumis stora bok Masnavi Ma’navi.
Boken är Mowlana Rumis första diktsamling med över 25 000 verser. Den andra är Divan-e Shams som också är skriven efter mötet med Shams Tabrizi (Solen från Tabriz). Masnavi (betyder två och två, dubbla, duetter eller liknande) består av verser som två och två rimmar med varandra, och innehållsmässigt av olika berättelser. Dikterna i Divan-e Shams är däremot ghazaler.

Följande är min översättning av några av verserna i den inledande dikten i Masnavi som handlar om vassflöjten. Dikten är 35 verser totalt.

(verserna 1-9)
Lyssna på vassflöjten hur den berättar och hur den klagar över sin längtan:
Många har berörts av mitt skri alltsedan jag skildes från våtmarken.
Enbart de förälskade och hjärtkrossade kan förstå min lidande längtan.
Den som separeras från sitt ursprungliga själv söker sig alltid dit igen.
Jag jämrade mig i alla sammanhang, både hos lyckliga och olyckliga.
Alla såg sig själva i mitt sällskap och ingen undrade om vad jag själv gick igenom.
Det jag har inom mig skiljer inte sig från mitt gnyende men ändå ingen kan se det.
Själen skymmer inte kroppen och kroppen inte själen men ingen fått förmågan att se mitt inre.
Det är kärlekens flammor som bränner vassflöjten och som kokar inom vinet.
…

Masnavi kallas ibland för “Koranen på persiska”. Samlingen består av många berättelser som handlar om Koranens budskap. Som när Rumi skriver i en vers: Vi har tagit till oss kärnan i Koranen och lämnat skalet till åsnorna.
Mowlana själv lär ha sagt att hela Masnavi finns sammanfattad redan i den inledande dikten om vassflöjten, om hur den skiljs från vassriket, om kärlek, lidelse och längtan, hur den blir genomborrad, tömd, och hur man med glödande spikar gör hål i den, så att den till slut kan möta sin älskades läppar och spela kärlekens ljuvliga musik.

Rumi var en högaktad lärd man i sin stad och många vände sig till honom med sina frågor angående sin religiösa praktik.
När han träffar Shams blir han ordentligt omvälvd och önskar bli hans andliga elev. Det som är anmärkningsvärt är att Shams såg ut som en nomad, en luffare med ovårdade utseende och klädsel, och absolut inte som en läromästare. Och han fortsätter agera som en sådan vid detta första möte.
Han säger säger att han är törstig och ber Mowlana skaffa honom en stor behållare med vin. Och säger till honom samtidigt att inte gömma den så att alla på gatan skulle kunna se att Mowlana har handlat vin. Och Mowlana gör precis som Shams säger utan att säga emot honom.
Rumi skriver sina två stora mästerverk efter sitt möte med Shams Tabrizi och efter att han lämnar sitt anseende och sin samhällsställning.

Att försöka överge sina begär, sitt jag, genom att överlämna sig själv till sin läromästare är en vanlig praktik inom sufismen.
Det finns en annan berättelse från Koranen som handlar om denna “kontrakt” mellan en läromästare och en andlig elev, som är intressant att jämföra med den här berättelsen. Den handlar om mötet mellan Moses och Khidr.

Alla profeterna sägs ha sin speciella relation till Gud och Moses specialitet var att kunna tala direkt med Gud utan något medium. Andra profeter hade ärkeängeln Gabriel som en länk för att kommunicera med Gud, förutom Moses.
I sina samtal med Gud önskar han flera gånger att även ska kunna se Gud. Gud svarar varje gång att det aldrig kommer att kunna bli möjligt.
En av gångarna när han frågar samma fråga säger Gud till honom att han ska träffa en annan profet, Khidr, om han verkligen vill få förmågan att se Gud.

Moses accepterar det, reser iväg och söker Khidr och frågar honom att bli hans efterföljare. Khidr svarar att han inte tror att Moses kommer att klara av uppgiften.
Khidr var en fri personlighet och trodde inte att Moses skulle klara av att följa honom men går med på det. På ett villkor säger han: Allt än jag gör så ska du ändå följa med och inte ifrågasätta!

De börjar en resa och under den första dagen kommer de till en sjö som de måste passera. De möter några vänliga fattiga fiskare som hjälper dem över sjön. Strax innan de skulle gå av ser Moses att Khidr i smyg gör några hål i båten.
När fiskarna ror tillbaka hemåt frågar Moses Khidr om hans handling: Hur kunde du förstöra deras båt när de var så vänliga och hjälpte oss?
Khidr svarar: Har du glömt vårt kontrakt, villkoret att kunna få följa med mig på resan? Att du inte fick ifrågasätta vad jag gör? Moses ber om ursäkt och lovar att inte göra det igen.
Resan fortsätter och under andra dagen slår Khidr ihjäl en ung människa och Moses blir förstås mycket upprörd och frågar varför? Khidr svarar igen: Glömde du villkoret igen? Moses ber om ursäkt igen och de fortsätter resan.
Den tredje dagen kommer de till en stad och hade slut på mat och vatten. De frågar folk de möter efter det och blir illa behandlade och utkörda från stan. På vägen ut ur stan kommer de till en mur till en tomt som hade rasat.
Khidr säger till Moses att de ska laga muren innan de lämnar stan. Moses blir rasande och protesterar: Vi är hungriga och törstiga, det är fruktansvärt varmt och vi ska laga en mur här när de vägrar ge oss mat och vatten, och kör ut oss?

Nu förklarar Khidr resans slut. Det finns ingen möjlighet att du följer med mig längre, säger han. Jag kan ändå förstå att du reagerade starkt efter mina två första handlingar trots vår överenskommelse. De var tvärtemot vad du tror på som en god handling. Men din reaktion den här gången hade inte ens en sådan grund.
Jag ska förklara mina handlingar innan vi skiljs åt. Att jag förstörde fiskarnas båt berodde på att jag visste att regenten i regionen förbereder ett krig och håller just nu på samla alla båtar som kan vara till nytta. När de upptäcker hålen i fiskarnas båt låter de vara i fred och inte tar från de deras levebröd.
Den unga personen som jag dödade skulle bli en av vår tids värsta massmördare inom några år. Och muren som vi ska laga skymmer en förmögenhet som tillhör några föräldrarlösa barn.

De här handlingarna i berättelsen är symboler för den väg, den studie som man genomgår hos sin läromästare inom sufismen. Båten är symbolen för kroppen. Med olika praktik håller man sin fysik på en nivå för att inte bli styrande över en. Har du en bra båt kan regenten, begäret ta över den. Den unga personen som dödas är också jaget och begäret. Och den skatt man har visar man inte till allmänheten.

(verserna 19-21)
Bryt dina kedjor och gör dig fri. Hur länge ska du fortsätta att vara bunden till pengar och guld?
Om du vill ha havet i en flaska så räcker det ändå inte länge till.
Den girige får aldrig sin flaska full. När snäckan blir nöjd och sluter sig kan den bli fylld med pärlor.
(Läs mer om Rumi och dikten om vassflöjten i Café Exposé)

_______________
Andra bloggar om: Rumi, persisk poesi, erfan, begär, poesi, dikter, sufism