Apati

Sover du min flicka? Varför vaknar du aldrig?
Vill du inte gå upp någon gång? Jag är trött på att sitta och vänta.
Har du gett upp hoppet om att vakna i en värld
där alla inte vill åt dig
och skada dig?

Min guldflicka,
vad har du gjort för att förtjäna det här?
Vad är din skuld?
Förutom att du har blivit utsatt för alla möjliga grymheter,
bevittnat våldet, och döden
våldtagits av maktens lakejer
tvingats på flykt,
till fjärran norr, till en gudsförgäten del an jordklotet
ett kallt land
med människor med varma hjärtan, hoppades du
som skulle förstå dig
ett land där inga barn behöver lida
som skulle ta hand om dig
eller låta dig vara i fred.

De skulle aldrig förstå dig,
ditt lidande, din väg, ditt liv
men det skulle du kunna leva med.
Du skulle växa upp i ett land
med minnen från en grym värld
med erfarenheter bortom alla onda fantasier
men det skulle kunna gå.

Du har sovit länge min guldflicka!
Är du rädd för att vakna igen
i en värld där alla vill åt dig?
Du vill inte leva,
du kan inte dö.

Världen var inte bättre på annanstans,
som du hade hoppats på.
Livet var lika grymt.
Hoppet var din belastning min kära,
din skuld.
Sov så gott nu min flicka!

One thought on “Apati

  1. Pingback: Nadjva » Blog Archive » Hemlöshet och apati

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *