Resande med rötterna utdragna ur tillhörigheter
söker sig det mänskliga bort
mot det saknade
och bort från det gamla utdragna
det statiska och det tillskrivna

Ramarna fyrkantiga och oböjbara
som rymmer dig
Du kan inte forma dem

_______________
Andra bloggar om: livet, Nomadi, poesi, dikter

Jag tillhör ingen särskild ras. Jag är av mänsklig ras, en människa i stort i människans värld, och jag förebådar en ny ras.
Jag kommer inte från någon särskild trakt. Jag kommer från jorden.
Jag tillhör ingen särskild klass. Jag är av mänsklig klass, och jag förebådar en ny klass.
Jag är varken man eller kvinna eller någonting däremellan. Jag är av kön, med manliga förtecken.
Jag trampar ingen särskild mark. Jag trampar den mark som är att finnas till.

Jean Toomer, Essentials (XXIV), Översättning av Anna Wahlgren citerad i Stefan Jonssons De Andra.

_______________
Andra bloggar om: rasism, Jean Toomer, poesi, dikter

Medmänsklighet och solidaritet i dagarnas yttrandefrihetsdebatt innebär att stå emot fundamentalister, och islamofober och rasister, vilka livnär sig på varandras världsbild och vill utpressa och kidnappa alla andra i sin dumma “antingen är du med oss eller mot oss”-värld.

_______________
Andra bloggar om: rasism, demokrati, yttrandefrihet, kränkning

Rekordmånga ansökningar, 1,2 miljoner, kom till Kronofogden förra året och Sakine Madon kommer genom sin analys av Lyxfällan och liknande program fram till att vi har blivit mer slösaktiga och sämre på att spara. Utan att undersöka vilkas ärende som hamnar hos Kronofogden.
För mig liknar det Marie Antoinettes förvåning över att folket inte hade bröd att äta och undrade varför de inte åt tårta:

Det är förstås bra att jobba om man vill ha pengar, men man kan också välja en livsstil med låga levnadskostnader - och därmed jobba mindre. Huvudsaken är att man har lite sparkapital, och en balans mellan utgifter och inkomster.

Så här ser högerns ledarskribenter på problemet i massarbetslöshetens tid. Som om det handlar om ett val för de flesta om de vill jobba mer eller mindre.
Och arbetsmarknadsministern vill få ner arbetslösheten genom att få folk sluta spela dataspel.

Gud bevare oss för Alliansen efter valet!

_______________
Andra bloggar om: Expressen, Littorin, politik, Sakine Madon, Alliansen

Molana Rumi säger att jaget (egot, begäret) är som en åsna som ska ta dig till din resas mål. Då och då måste du mata den för att åsnan ska orka ta dig dit. Meningen är inte att göra sig av med åsnan som många religiösa menar. Och det är inte heller att enbart mata den.
Det finns en fin symbolik i den här beskrivningen som jag gillar. Den väcker en tanke, ger en en vinkning utan att ha någon ambition att berätta om vägen. För den får varje människa själv utforska.

En annan sådan bild brukade min gamla kung fu-tränare Boris använda. Vi är som en buss full av passagerare sa han och alla slåss med varandra och försöker tränga sig fram i bussen för att ta över ratten.
chauffören, den som kan köra ligger längst bak i bussen och sover.
För mig beskriver bilden i stort mig själv och mitt vardagsliv, hur jag sysselsätter mig med allting möjligt i vardagen för att glömma den enda viktiga. Livet, jag.

En tredje liknande bild som jag alltid har i minnet är berättelsen om Noak och arken.
Jaget för mig är som Noaks ark. Vi är som ett zoo fullt med olika djur och så har vi en liten del mänsklighet. Finns det någon mening så är det att gräva upp och väcka denna lilla del.
Utan Noak skulle inte djuren kunna vara i harmoni och nära varandra. De starkare skulle attackera de svagare så fort de fick chansen och mångfalden skulle förvandlas till blodbad och krig och styre av de få. Det är därför livet ter sig så kaotiskt. Styrmannen ligger och sover någonstans och alla andra härjar.
Och just därför kan vi inte betrakta oss som överlägsna varelser. Tvärtom. Alla djur ter sig enligt deras natur med undantag från människan.

_______________
Andra bloggar om: etik, moral, filosofi, livet, Erfan

Hur kan hämmandet för att inte kränka andra som står under ens makt vara allvarligare än att använda rasistiska benämningar som apjävel, blattejävel och Neger Niggersson under polisarbetet?

Den som är stark måste vara snäll, sa Pippi långstrump. Det är något du får lära dig Snutjävel!
(jag behöver väl inte förklara att benämningen riktar sig enbart till poliser med denna speciella jargong?!).

_______________
Andra bloggar om: rasism, demokrati, polisen, kränkning

Sverige består av över 220 000 öar varav hälften ligger vid den 11 500 km långa havskusten och de intilliggande skärgårdarna. Resten ligger i inlandet och är mer sammanhängande, mer eller mindre omärkbara när man rör sig i städerna.
Sverige består för mig av ytterligare flera öar. Mentala och sociala öar som uppenbarar sig när jag märker att jag har passerat en gräns och befinner mig på annanstans främmande.

Det händer med en reaktion som brukar uppstå i den vardagliga interaktionen
då jag ser mig betraktas,
beaktas,
värderas och placeras i ett fack i den sociala hierarkin där en oklar och odefinierad norm,
en odefinition som innebär att man inte ska avvika alldeles för mycket,
att man visat sin goda vilja, slätat över alla taggarna och andra egenheter,
speciellt om man nu råkar vara född utomlands eller ser ut att vara det,
och med viss flexibel tolerans beroende av avvikelsens natur.

Varje gång jag känner på mig en blick eller hör repliken och frågan kommer jag på mig själv. Då inser jag att jag har gått vilse igen in på en främmande ö: var kommer du ifrån?, bra svenska du pratar!, du är ju nästan svensk!
Dessa med en välmenande blick och ett dolt godkännande leende.

Sverige är för mig ett land med många små öar. Jag känner mig hemma på vissa, och främmande på andra.
Göteborg är hemma. Stockholm är hemma. Fast öarna finns även där.
Jag är hemma i Göteborg, bott här länge i olika delar av stan. Här har jag gått i skolan och har mina närmaste vänner. Bott i Angered, i Kortedala och Bergsjön, i Gårda, på Masthugget, Hisingen, och Johanneberg.
Jag bodde på Johanneberg i några månader i början av 90-talet. Hade en mysig etta högt upp i ett av de gamla husen högst upp på kullen, fem minuter springavstånd till plugget och lika långt cykelavstånd till Avenyn. Längre och jobbigare hem dock med tanke på mördarbacken.

Jag fick min lägenhet när två av mina vänner flyttade ihop. Redan första dagen, när vi lastade av möblerna från lastbilen fick jag min första välkomsthälsning, från ett ungt par som inte kunde dölja sin förvåning och hejda sig från frågan: ska ni flytta in hit?
Min vän svarade med en irritation och ironi i rösten att det bara var jag som flyttade in och att de var med enbart för att hjälpa till med flytten.
Andra dagen fick vi ett andra möte med en annan granne. Jag och min vän städade och dammsög min lägenhet och hade musiken på hög volym.
En upprörd dam knackade på dörren och sa att musiken var alldeles för hög. Min vän sänkte ljudet med en gång och jag bad om ursäkt och förklarade att det var för att vi höll på att dammsuga och försäkrade henne om att vi ska tänka på ljudnivån och inte spela högt.
Hon var inte nöjd och fortsatte med att förklara att det var barn som sov så här dags, klockan var fyra på eftermiddagen, och att vi måste förstå bättre. Och det fortsatte så: jag bad om ursäkt och hon fortsatte sitt upprörda föredrag om hur man beter sig här i Sverige.
Till slut stängde jag dörren framför näsan på henne.

Några dagar senare hade värden skickat ett brev till min vän som hade lägenheten, om att de hade fått reda på att hon hade hyrt ut lägenheten i andra hand och att hon inte fick göra det. De hade fått ett klagomål att det bor tre iranier i den lilla lägenheten och att de hela tiden bråkar med varandra.
Min vän svarade att så inte var fallet, att det bara var en person som bodde där och att hon visst fick hyra ut sin lägenhet i kortare perioder eftersom hon var student och inte ville gå miste om kortare studier på andra orter.
Vi kunde inte övertyga värden men tog bort mitt namn från dörren och låtsdeas att jag inte bodde där längre.
Det där var en jobbig period för mig. Jag känner fortfarande obehagskänslan emellanåt. Minnena kan ibland sätta sig över verkligheten även om jag inte längre är lika berörd av det.

Det finns många öar i Sverige, hemmaöar och andra.
För mig representerar Johanneberg en av de isolerade öarna,
som jag ibland känner passerat in utan att ha märkt det själv,
känner den värderande blicken på mig från sidan eller på nacken,
detta i väntan på en ögonkontakt för att förmedla den välvilliga, godkännande blicken,
det dolda men ändå synliga leendet för att säga att du har skött dig bra, har klarat dig bra här hos oss,
att du är ok,
så länge vi inte behöver dela samma trappgång.

_______________
Andra bloggar om: rasism, dikter, Göteborg, segregation

Jag hör och häpnas över Aktuellts reportage nu: En del skolor har valt att släppa in vissa politiska partier för att informera i skolan men inte alla, t ex sverimokrater och nationalokrater (ni vet vilka som menas här, vill inte använda orden Sverige och demokrati i samband med dessa).
Reporterns fråga till sverimokraternas pressekreterare: kan du inte förstå att det finns studenter med invandrarbakgrund i skolorna och att de ansvariga vill skydda dem från er som vill slänga ut dem och deras familj.
svar: Nej. Det är som att inte släppa in SSU i skolorna för att det finns studenter som är moderater.

Att räkna rasistiska partier som alla andra och låta idioten komma undan med ett sådant idiotiskt svar precis efter Uppdrag gransknings gedigna program om Vellinge i den andra kanalen! Finns det någon konsekvens i SVT?

_______________
Andra bloggar om: rasism, demokrati, SVT, valet

پر کن پياله را کين جام آتشين ديري ست ره به حال خرابم نمي برد اين جامها -که در پي هم مي شود تهي- درياي آتش است که ريزم به کام خويش، گرداب مي ربايد و، آبم نمي برد!

Fyll min bägare för denna eldiga dryck
inte längre förmår ta mig till berusning

Dessa bägare som töms en efter en
är hav av eld som jag slukar upp
vågorna fångar mig men havet vill inte mig

“>

Platt som marken

tittade jag upp i oändligheten
och tänkte med ett leende

jag kan inte falla längre

—

افتاده بر خاک به‌ بی‌ نهایت نگریستم

و با لبخندی بخاطر آوردم

که دیگر سقوط نخوهم کرد

Läser månadens Faktum och blir lite sorgsen. Det finns två sidor med dödsannonser på faktumfösäljare som nyligen dött och jag känner igen några. Många hemlösa har inte anhöriga som vill minnas deras liv och död för att sätta in en annons i någon tidning.

I en annan del av tidningen kan man läsa ett stycke ur Gellert Tamas senaste bok De apatiska. Om makt, myter och manipulation.
Boken är över 600 sidors redogörelse för diskussionerna kring de apatiska barnen, vilket tog fart kring år 2003. Tamas visar hur regeringens utredare Marie Hessle var inblandad i polisanmälningarna och följaktligen misstänkliggörandet av barnens föräldrar.

Jag kommer väl ihåg den tiden. Jag såg hur många barns glädje och förhoppningar malades sönder i den svenska asylprocessen. Många som hade lämnat grymma förhållanden och kommit till en Astrid-Lindgrens-värld, till ett till synes barnets paradis som visade sig vara grym även den.
Tamas bok kommer att spela en viktig roll i samtida historieskrivningen, precis som Lasermannen som kom ut för några år sedan.

Gellert Tamas kommer för övrigt till Hisingens bibliotek den 4:e februari och pratar om boken.

_______________
Andra bloggar om: Gellert Tamas, faktum, flyktingpolitik, Annica Ring, apati, Marie Hessle

Googles översättare här på vänstersidan av bloggen verkar fungera utmärkt vad gäller översättning till engelska. Persiskan är helt kass men det blir säkert bättre med tiden.

Jag undrar bara om folk från andra länder som kommer till sidan ser listan på sitt eget språk eller på svenska vilket jag ser? Det hade varit väldigt praktiskt i så fall.

_______________
Andra bloggar om: google, google translator, google översättare

När jag läste praktisk filosofi på Stockholms universitet fick vi i institutionen besök av en professor från England. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad han hette men han gjorde ett mycket starkt intryck på mig.
Han var väldigt speciell och intressant. han berättade om att han gav bort den mesta delen av sin lön och behöll så mycket som han kunde leva på.

Som sagt var det här länge sedan och jag kommer inte ihåg vad föreläsningen exakt handlade om. Men en sak han berättade och som jag kommer ihåg var när han försökte beskriva den politiska pragmatikens problematik.
Han berättade om London och om politikerna där. De vet att om de höjer pensionen med tio pund så kommer över 120 pensionärer att överleva vintern och året från hungern och kylan. Det fanns en statistisk beräkning på det men jag kommer inte ihåg vad han sa det var.
Han sa tänk er att vi sitter här och ska diskutera en budget utifrån en sådan här kunskap! Ska vi höja pensionen med tio pund och var i så fall ska vi ta pengarna ifrån? Bör vi inte höja den ännu mer så att fler kan överleva denna vinter? osv.

Jag tror det var då jag bestämde mig för att aldrig bli politiker för man fattar beslut som direkt drabbar många människor och som man inte kan ha en övergripande koll på. För mig är det här en omöjlig sits.

_______________
Andra bloggar om: etik, moral, politik, filosofi, pragmatik

Livet ter sig som ett skrapande mot en relief av historia, seder och traditioner. Det handlar om en kamp om hur anpassa sig till dessa schabloner och strukturer, om att bli mjuk mot delar av denna yta, och bli hård och streta emot andra delar.
Identiteten bildas under sådana processer av kämpanden och kompromisser, individen tar form samtidigt som man växer och socialiseras till världen.

Etiken och moralen och det (jag kallar för) moraliska handlandet blir aktuella i sådana här processer, i frågan om när man ska kämpa emot strukturerna och i vilka sammanhang vara flexibel och anpassa sig till samhället och världen.
Ett sätt att förenkla valet för sig är att utgå från någon form av auktoritet: lag, religion, politisk åskådning, “sunt förnuft” och liknande övergripande etiska system. Då är det oftast vad som är rätt och fel givna på förhand: man får aldrig ljuga, man får jobba och göra rätt för sig osv. Dessa funktionella handlingssätt brukar jag kalla för pragmatik. Man utgår ifrån en mall för vad som är rätt och fel.

Handlingen och valet i livet handlar ofta inte om att välja mellan rätt och fel utan mellan alternativ med oanade och okontrollerbara konsekvenser. Det bästa man kan göra är att:
a) hoppas att man har valt det rättare alternativet,
b) vara beredd att erkänna att man har gjort fel och gottgöra det så gott det går, och
c) inse att man utvecklas och lär sig genom sina misstag.

_______________
Andra bloggar om: etik, moral, politik, livet, pragmatik

Adrian Piper citerad i Stefan Jonssons Andra platser:

Jag är rasistens mardröm, ett tecken på all rasblandnings obscenitet. Jag är en påminnelse om att segregationen är maktlös; ett levande bevis på att det sexuella begäret penetrerar rasbarriärer för att reproducera sig. Jag är den främmande inkräktaren, den osynliga spionen […]. Jag företräder den motbjudande möjligheten att envar är “befläckad” av svart påbrå: om någon kan se ut som jag och låta som jag och likväl vara svart, vem kan i så fall vara obestridligt vit?

_______________
Andra bloggar om: rasism, Adrian Piper

Regeringen och Nyamko Sabuni intensifierar sin politik vad gäller nyanlända invandrare och visar sin uppfattning om invandrarnas inkompetens att klarar sig i det nya samhället. “Invandrare ska lära sig våra värden” heter det och utbildning till all ära så väcker regeringens linje en del frågor. Framförallt för att man blandar universella etiska värden ihop med specifika svenska seder.

Är “jämställdhet och respekt för ungdomars integritet” enbart svenska värderingar? Det är inte att blanda ihop med förmågan att komma i tid till ett möte eller att kunna stå i kö, vilket också kan diskuteras.

Borde man kanske inte införa en test för alla nyanlända för att se vilka som får godkänt i jämställdhet och demokrati och vilka som får genomgå utbildningen?

Eller varför inte en utbildning för de redan bosatta i Sverige om exempelvis misshandel mot kvinnor? Förra året anmäldes över 28000 fall av misshandel mot tjejer över femton år.

Om regeringen ser “kulturbytet” och -krocken som problematiska så varför inte i konsekvensens namn hålla en snabbkurs om barn och ungdomars integritet för alla svenska män som semestrar i Sydostasien?

_______________
Andra bloggar om: rasism, mänskliga rättigheter, vett och etikett, demokrati, migration, regeringen

Sveriges ordförandeskapsperiod i EU började med ett tråkigt kapitel som kallas för Stockholmsprogrammet. Tråkigt i den bemärkelsen att den trevliga staden Stockholm kommer i en längre framtid förknippas med tråkigheter som hårdare tag och högre murar runt Fort Europa.

Enligt Stockholmsprogrammets hemsida ska samarbetet handla om skapa mer trygghet inom EU och denna trygghet förklaras vidare i framför allt polissamarbete och migrationspolitik. Det här är ingen överraskning för någon och helt i linje med EU:s politik att förstärka kontrollen inom gränserna och förstärka gränserna mot De Andra.

Billström säger i en kommentar att “en av huvuduppgifterna på asyl- och migrationsområdet blir att arbeta för ett gemensamt asylsystem som är rättssäkert, tillgängligt och solidariskt mellan EU:s medlemsstater.”

“rättssäkert”? Det finns inte längre någonting som heter asylrätt. Man pratar numera om asylsystem och hur man kan övergå till en arbetskraftsinvandring istället.
“tillgängligt”? Det enda sättet att komma till ett EU-land för att kunna söka asyl är att korsa gränserna illegalt, och det vill Stockholmsprogrammet göra ännu svårare. Årligen dör hundratals personer bara i Medelhavsområdet eftersom man måste åka med mindre båtar och genom farligare turer pga den hårdnande bevakningen.
“solidariskt”? för vem? för medlemsstaterna?

Så här talar de ansvariga ministrarna i denna uppochnedvända storstat för flyktingarna och de andra.

Petter Larsson om Stockholmsprogrammet i Aftonbladet 29 juli

_______________
Andra bloggar om: stockholmsprogrammet, flyktingpolitik, mänskliga rättigheter, asyl, asylrätt, billström

Jag kunde inte skriva en låt själv men är glad att två av de bästa i Sverige har gjort det.
Det är inte kul att få ett sånt i brevlådan när man själv är “the target” (vad heter det på svenska? målgrupp? ;))

_______________
Andra bloggar om: musikvideo, rasism, sverimokraterna, Promoe, Timbuktu, EU-val

Boken Fihe mafih är en samling av föredrag och artiklar av mowlana Rumi. Den består av många berättelser som ibland liknar predikningar.

Jag tycker de här berättelserna är bland det mest intressanta i persisk litteratur. De skiljer sig från predikningar på det sättet att de inte talar om för dig hur du ska leva, vad som är rätt och vad som är fel.
Berättelserna handlar inte om att få läsaren anamma sig ett schablon för att anpassa livet efter det. De ger å andra sidan ledtrådar, betonar och understryker det som är av mer betydelse för livets gång i en kaotisk verklighet.

Förlora aldrig hoppet. Hoppet är resans början. Om du inte befinner dig på vägen kan du alltid hålla dig vid dess början.
Tänk inte så mycket på de misstag du har begått och börja istället med att göra det rätta. När du håller dig till det rätta har du samtidigt hållit dig från vad som är fel.

Din ärlighet är som Moses käpp och dina felgärningar är som trollkarlarnas troll och påhitt. När det rättfärdiga (haq) träder fram slukar den allting annat.
Om du har gjort något fel har du gjort det mot dig själv. Dina felsteg kan aldrig befläcka vägen till den rättfärdiga (haq)

(s 9 i min persiska översättning)

Och följande är min översättning av ett senare stycke i boken:

Någon sa en gång: “jag har glömt någonting här…”.
Gud svarade att det finns enbart en sak i livet som är viktig att inte glömma. Om du glömmer allting annat men inte detta, finns det ingenting att oroa sig över.
Och om du genomgår och minns allting annat och glömmer det här, har du egentligen inte gjort någonting. Det är som att du har fått ett uppdrag att genomföra och gör hundra andra saker istället.

Vi har kommit till denna värld för en uppgift, och det är meningen. Utför vi inte uppgiften har vi inte gjort någonting överhuvudtaget.

(s 14)

_______________
Andra bloggar om: Rumi, persisk poesi, erfan, livet, poesi, dikter

Att flyktingpolitiken och migrationsmyndigheterna råder och agerar i en egen domän utanför reguljära mänskliga och samhälleliga rättigheter är ingen nyhet. Jag blir ändå förvånad hur man kan göra det så här tydligt utan att någon berörd organ kan reagera.

Migrationsverket vill utvisa en cancersjuk 30-åring trots att han inte kommer att klara av resan och gör han det så kan han inte få rätt behandling när han kommer fram till Azerbajdzjan.
När Sveriges Radio frågar en av de två ansvariga tjänstemännen som har skrivit under beslutet, hur de bedömt att det inte fanns några verkställighetshinder vägrar han att svara. Detta trots att Ekot hade en fullmakt att ta del av beslutshandlingarna.

_______________
Andra bloggar om: flyktingpolitik, mänskliga rättigheter, asyl, asylrätt, migrationsverket

Idag fick vi äntligen internet inkopplad till hemmet. Det tog ju över en månad efter flyttningen. Jag trodde inte att det skulle varar så komplicerat att flytta en internetanslutning från en lägenhet till en annan när man även har fast telefoni hos samma leverantör.

Företaget heter Tele2. Jag var och är lite sur på dem eftersom de skyller på själv när man ringer dem och frågar efter internetanslutningen. I det avtal jag har skrivit under står det också att jag ska göra en flyttanmälan flera veckor (jag vet fortfarande inte hur länge, det satt inte sig på minnet eftersom det redan var för sent) innan flyttningen om man vill ha telefon och internet kopplade i samband med den.

Det kändes så instängt utan internet hemma. Märklig känsla.

_______________
Andra bloggar om: flyttning, tele2

Det blir en festfull vecka denna med Rätt till vård-festen på Sticky ikväll och Älska musik hata rasism på torsdag på Röda sten.

Apropå rasism och mänskliga rättigheter så läste jag Daniel Poohls ledare igår, om Per Schlingmanns (m) förslag om kontrakt för nyanlända invandrare. En vass och bra text av Daniel med förslag på vilka andra i samhället som skulle behöva skriva på ett sådant kontrakt.

Sverimokraterna (jag tycker det är orättvist att ett rasistiskt parti har tagit beslag på två fina ord som Sverige och demokrati och därför valt att kalla dem så här.. ni vet ju vilka jag menar ;)) har idag runt fyra procent sympati enligt opinionsundersökningar. Det stora demokratiska problemet blir när de stora partierna väljer att driva politik med rasismens glasögon vilket sverimokraterna gör. Då börjar man först trampa på de mest utsatta och diskriminerade.

_______________
Andra bloggar om: mänskliga rättigheter, rasism, konsert, expo, sverimokraterna,

ord, ord och ord
begrepp som blir kroppar
får mening, blir levande

var kommer de ifrån?
alla tankar som blir formuleringar
frysas till fysiska föremål i denna värld?

Jag var i Skärholmen med pappa idag. Vi tänkte kolla hur läget är i Kungens kurva eftersom Elgiganten hade någon så där konstig superrea, men kön var alldeles för lång.

På vägen tillbaks hem via Skärholmen hamnade vi så småningom på Myrorna och de hade massor med bra böcker i affärren.
En diktsamling av Göran Sonnevi och två Håkan-Nesser-böcker var bland de böckerna jag köpte.

Roligast var att hitta en gammal kompis roman pöå hyllorna där, Jenny Jägerfeldts Hål i huvudet.

Håkan Nessers Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö verkar väldigt kul i början. Orkade inte läsa färdigt Torbjörn Flygts Män vid kusten. Tråkig bok.

_______________
Andra bloggar om: Jenny Jägerfeldt, Hål i huvudet, litteratur, böcker

Jag sitter på nians spårvagn från Angered mot centrala stan i Göteborg och läser Torbjörn Flygts Män vid kusten sida 121. Bokens berättare Johannes Händel berättar historien vidare:

Så bar Tor hit det tunga etuiet. Han ställde det i gräset och medan han knäppte upp det och varligt lyfte ur spelet bevittnade Maja förberedelserna: Äntligen! Vad jag har längtat!
Det var inte svårt att se vad som väntade. Det här ville jag inte missa. Jag bad kunderna följa med ut på gården [Johannes är det lilla samhällets handlare i boken]. De kom tvekande efter.
Tor slängde instrumentet runt axlarna och drog prövande fingrarna över knappraderna så att några korta slingor släpptes iväg och säcken suckade tacksamt som en orörd ungmö när den pumpade igång en skvättande melodi. Maja beskrev känslan tonerna gav som sockerdricka i benen. Hon tvingade mig att klappa händerna och vi fick förbluffade åse hur hon svängde runt i en yster dans framför oss…

Sträckan mellan Hjällbo och Gamlestadstorget är extra lång, egentligen lika lång som två hållplatser. Det finns en stormarknad där någonstans i mitten mellan hållplatserna med stora affärer som Willy’s och ÖB (och förut även Göfab innan de gick i konkurs) som alltid önskat sig en hållplats där, men dåvarande Göteborgs spårvägar och nuvarande Västtrafik har vägrat. Det finns inga bostadsområden i denna sträcka, inte stora sådana i varje fall.

Spårvagnen är varm, sommaren är tillfälligt tillbaka idag och jag sitter läsandes på gränsen till att somna. Då börjar jag höra toner av ett dragspel. Jag vänder mig om och ser att det är på riktigt och inte någonting ur mina egna drömmar.
En tjej går mot den främre delen av vagnen där jag sitter, och spelar en skönt harmonisk melodi.

Hon har en pappersmugg som sitter fast på spelet där man kan lägga i pengar. Jag har en femma och en femtiolapp i kontanter. Jag frågar om hon har växel och hon nickar. Hon avslutar melodin, tar min femtiolapp (jag säger att jag vill ha tjugo kronor tillbaka) och tar lite växel från fickan och börjar räkna på turkiska: besh…
Jag får trettio tillbaka i femmor och enkronor.

_______________
Andra bloggar om: Torbjörn Flygt, Män vid kusten, litteratur, böcker

Maciej Zaremba skriver en bra debatt i DN idag. Migrationsverkets praxis har urholkat asylrätten och ökat rasismen i Sverige:

I akt och mening att skaffa sig kontroll över inflödet beviljar man bara asyl åt en del av dem som faktiskt uppfyller kriterierna (klarar provet). De övriga, som också gör det, får stanna av humanitära skäl, heter det… jag tror att om Migrationsverket varit mindre “generöst” och mer rättssäkert genom åren, hade vi kanske haft lika många flyktingar i landet, men säkert färre sverigedemokrater.

Folk får lida i åratal innan de får PUT för att de mår dåligt eller barnen har vuxit upp här osv, och det av humanitära skäl, vilket är ett pervers tillämpning av begreppet.

_______________
Andra bloggar om: flyktingpolitik, mänskliga rättigheter, asyl, asylrätt, migrationsverket, Maciej Zaremba,

Jag förstår nu varför Stieg Larssons trilogi har blivit så populära. Jag tycket andra delen, Flickan som lekte med elden var bättre än den första, mer spännande än den första och något kul och oväntat gästspel från en känd boxare på slutet.

Det är bara att låna den sista delen och få det här avklarat.

_______________
Andra bloggar om: Stieg Larsson, Flickan som lekte med elden, Millenniumtrilogin, böcker, läsning

På grund av förseningar kommer inte den här vagnen att köra hela vägen och ska vända vid nästa hållplats, säger spårvagnsföraren i högtalarna.

För förseningarnas skull bör du rimligtvis köra hela vägen, tänker jag.

_______________
Andra bloggar om: Göteborg, Västtrafik, kollektivtrafik, förseningar

Göteborgs starke man Göran Johansson föreslår att flyktingar som kommer till Sverige med hjälp av flyktingsmugglare ska visas ut tillbaka till sina länder. Detta för att förhindra folk att komma in den vägen och därmed bekämpa smugglarna och deras verksamhet, enligt honom.

Jag blir inte förvånad över Johanssons okunnighet i frågan men blir konfunderad över att han seriöst går ut med förslaget och hävdar att det faktiskt finns “vanliga vägar” till Europa och Sverige för folk på flykt.

Sverige inför systematiskt ett visumtvång för oroliga länder där flyktingar riskeras komma ifrån och den som misstänks söka asyl och stanna får följaktligen inget visum.
Sverige tar in ca 3000 kvotflyktingar per år och sedan finns det inget annat sätt att komma in i Europa utan hjälp av en smugglare.

Människosmugglare är ett nedvärderande ord som framförallt används av politiker för att kunna fiska i grumligt vatten tycker jag, och göra det ännu svårare för de som redan har det tuffast. Många har fått hjälp av dessa människosmugglare för att kunna ta sig till Sverige och Europa för att få pröva sin rätt till asyl.
Jag blev själv hjälpt av en av dessa personer 1989 när jag flydde från krig och sökte mig hit och jag brukar kalla honom för min konsult när jag pratar med myndighetspersoner och politiker och när jag vill retas med dem lite:)

Johansson tycker följaktligen att det är orättvist mot de flyktingar som inte har pengar att betala för att ta sig hit och söka asyl, men var annars finns inte denna orättvisa? Det är bra om Göran tittar lite runt omkring sig först i kampen mot orättvisorna.
Det här utspelet handlar snarare om att stänga vägen även för dem som lyckas trots alla hinder ta sig hit.

_______________
Andra bloggar om: Göran Johansson, flyktingpolitik, mänskliga rättigheter, asyl, människosmugglare

Jag har börjat nu läsa Stieg Larssons första bok i Millenniumtrilogin Män som hatar kvinnor. Det känns som att alla andra håller också på och läser den boken och de andra delarna i trilogin. Eller har redan gjort det.

Boken är väldigt bra och engagerande från allra början, historian är spännande och man känner igen mycket av den sociala kontexten. Även om aktörerna och namnen är fiktiva vet man ungefär vilka de reala motsvarigheterna är. Det känns skönt att det finns två delar till och inte behöva känna oro för Millenniumabstinens senare. Det finns två delar till att se fram emot.

Jag träffade Stieg Larsson flera gånger i början av 2000-talet i samband med lanseringen av boken om sverigedemokraterna och hade svårt att tro att det var samma person och författare när trilogin kom ut.
Hans tidiga bortgång är en enorm förlust för den antirasistiska och den övriga kulturella Sverige som nu mer och mer visar sig behöva fler med Stieg Larssons breda kunskap och brinnande engagemang.

_______________
Andra bloggar om: Stieg Larsson, Män som hatar kvinnor, Millenniumtrilogin, böcker, läsning, antirasism, Expo

Den 20 juni är den internationella flyktingdagen.

I Göteborg ordnas idag ett torgmöte med tal och musik i Brunnsparken kl 16.00-18.00, och från kl 19.00 är det fest på kulturhuset Underjorden i Gamlestan.

Väl mött!

_______________
Andra bloggar om: mänskliga rättigheter, flyktingpolitik, Göteborg, fest, evenemang

rofyllt
stiger jag med livet
berusad av dig

hur ska jag kunna se din härlighet
om inte genom mitt fall

_______________
Andra bloggar om: dikter, poesi

Wordpress 2.2 finns nu att installera.
För mig som inte kan programmering och olika koder och taggar är den nya versionen mycket enklare att använda. Den är nästan identisk med den nätbaserade wordpress-bloggen.

Jag kunde också ladda upp mina inlägg från den gamla bloggen, härligt! Äntligen känns det som att sidan kommit igång.

Har inte testat att ladda upp bilder än. Det lyckades jag aldrig med den äldre versionen.

_______________
Andra bloggar om: WordPress, WordPress 2.2, bloggplattform

Det var Punk Illegal på Underjorden ikväll. Över 300 punkare och det var hur lugnt som helst. Det brukar vara så på Illegalkonserterna.

Nödslakt, Skitkids och Mob 47 spelade.

Jag har sett Mobb 47 flera gånger och blir alltid imponerad av hur snabbt gitarristen spelar. Det var en mycket trevlig kväll och ett välbehövligt tillskott till Ingen Människa är Illegal nu innan sommaren.

_______________
Andra bloggar om: Punk Illegal, Punk, Göteborg, fest, evenemang

Nu har jag läst färdigt Verkan av Torbjörn Flygt och är ganska besviken.

Bokens huvudperson är en åklagare vid namn Claes Backe, och den handlar om samhällsförändringarna i stort och livet i en stad i södra Sverige.
Temat är intressant men jag hade lust att lägga ner boken flera gånger de sista hundra sidorna.

Beskrivningarna blir många gånger överdrivna och onödiga på slutet och det irriterade mig när jag läste boken. Som när Claes och hans fru Gunilla (hon är diakonista) sitter vid stranden och diskuterar moral och vad som är rätt och fel, och man samtidigt får läsa hur hon sträcker sig efter vattenflaskan och dricker och passar den vidare till Claes och att han tar två klunkar och räcker tillbaka flaskan, sätter ner handen i sanden och kör ner fingrarna. Eller när hon tycker att han har blivit brunare än en nordafrikan.
Det blir en irriterande hack i läsningen och diskussionens allvar tycker jag inte når fram som det ska.

Jag var mycket imponerad av Underdog och ville läsa mer av Flygt och njuta av hans skrivförmåga att beröra både hjärnan och hjärtat. Det saknade jag helt i Verkan.

_______________
Andra bloggar om: Torbjörn Flygt, Verkan, Underdog, böcker, läsning

Ingen Människa är Illegal & Spatt proudly present:

Fira Första maj på Underjorden i Göteborg!

Välkommen till årets första maj fest på kulturhuset Underjorden!
Portarna slås upp 16.00 för att bjuda på vegansk mat och fika till solidarisk penning.

Ät gott och koppla av inne i lokalen eller ute på gräsmattan och ladda för kvällens fest i båda lokalerna med trevlig stämning och härliga spelningar.
Banden börjar spela från kl 19.00 och inträdet kostar 50 pengar (fri inträde innan dess).

spelningslistan:

PAUL NEEDZA FRIEND (USA)
SEITAN (gbg)
IRRITATION (sala)
MEELEH (Gävle)
WORST CASE SCENARIO (Linköping)
DJURET (gbg)

_______________
Andra bloggar om: första maj, Göteborg, fest, evenemang

Läste i GFT idag att Ashk Dahlén har gjort en direkt översättning av den persiska poeten Hafez till svenska.

Hafez är en av de mest intressanta poeterna någonsin. Hans bakgrund är mer av ett mysterium och det har gjort att det finns olika uppfattningar och tolkningar om dikternas innehåll och meningar.

Att dikterna handlar om vin, förälskelse och den temporära njutningen har orsakat motstridiga uppfattningar om hans avsikt om någon andlighet. En del menar att dessa är symboler för en nära relation till Gud, och andra menar att de helt enkelt står för vad de är i dikterna och inteär symboliskt menade. Att den andliga och sufiska Hafez sägs tillhöra malamati-skolan får detta kontreversens hjul rulla ännu ett varv och gör inblicken omöjlig men diskussionen ännu mer spännande.

Hafez heter egentligen Shams-o Din Mohammad (shams=sol, din=religion, tro) men kallades så för att han kunde den heliga Koranen utantill. Hafez betyder både beskyddare och att kunna någonting (som t ex en dikt) utantill.

Sverige består av många öar,
öar som är sammanhängande men ändå skilda,
märkbart nog för mig när jag passerar en gräns och befinner mig på annanstans främmande.

Detta kan hända med en reaktion som brukar uppstå i den vardagliga interaktionen,
då man betraktas, beaktas, värderas och placeras i ett fack i den sociala hierarkin, där en oklar och odefinierad norm råder, en odefinition som innebär att man inte avviker alldeles för mycket, att man visat sin goda vilja mot de andra, slätat över alla taggar och andra egenheter,

speciellt om man nu råkar vara född utomlands eller ser ut att vara det,
och med viss flexibel tolerans beroende av avvikelsens natur.

Varje gång jag känner på mig en blick eller hör repliken och frågan kommer jag på mig själv att ha gått vilse till en främmande ö: var kommer du ifrån? du är ok! du är nästan svensk ju! Med en välmenande blick och ett dolt godkännande leende.

Sverige är för mig ett land med många små öar. Hemma på vissa, främmande på andra. Göteborg är hemma. Så också Stockholm. Fast öarna finns även där.
Jag känner mig hemma i Göteborg, bott här länge och i olika delar av stan. Här har jag gått i skolan och har mina närmaste vänner. Har bott i Angered, i Kortedala och Bergsjön, i Gårda, på Masthugget, Hisingen, och Johanneberg mm.

På Johanneberg bodde jag i några månader i början av 90-talet. Hade en mysig etta högt upp i ett av de gamla mysiga husen högst upp på kullen, fem minuter springavstånd till plugget och lika långt cykelavstånd till Avenyn (längre och jobbigare hem dock med tanke på backen).

Jag fick min lägenhet när två av mina vänner flyttade ihop. Jag var samtidigt på väg att bli bostadslös så jag tog tillfället i akt och flyttade dit.

Redan första dagen, när vi lastade av möblerna från lastbilen fick jag min första välkomsthälsning, från ett ungt par som inte kunde dölja sin förvåning och hejda sig från frågan: ska ni flytta in hit?
Min vän svarade med en irritation och ironi i rösten att det bara var jag som flyttade in och att de enbart var här för att hjälpa mig med flytten.
Andra dagen fick vi ett andra möte med grannarna. Jag och min vän städade och dammsög min lägenhet och hade musiken på hög volym.
En upprörd medelåldersdam knackade på dörren och sa att musiken var alldeles för hög. Min vän sänkte och jag bad om ursäkt och förklarade att det var för att vi höll på att dammsuga, och försäkrade henne om att vi ska tänka på ljudnivån och inte spela högt.
Hon var inte nöjd och fortsatte med att förklara att det fanns barn i huset som sov så här dags (klockan var fyra på eftermiddagen) och att vi måste förstå bättre. Och så fortsatte det: jag bad om ursäkt och hon fortsatte sitt upprörda föredrag om hur man beter sig här i Sverige.
Till slut stängde jag dörren framför näsan på henne.

Några dagar senare hade värden skickat ett brev till min vän som hade lägenheten, om att de hade fått reda på att hon hade hyrt ut lägenheten i andra hand och att hon inte fick göra det. De hade fått ett klagomål om att tre iranier bodde i den lilla lägenheten och att de hela tiden bråkade med varandra.
Min vän svarade att så inte var fallet, att det bara var en person som bodde där, och att hon visst fick hyra ut sin lägenhet i kortare perioder eftersom hon var studerande och inte ville gå miste om utlandsstudier.

Vi kunde inte övertyga värden men vi kunde ta bort mitt namn från dörren och låtsas att jag inte bodde där längre. Det där var en jobbig period för mig. Det var inte kul att gå ut från lägenheten och jag fortfarande minns känslan.
Ibland hände det att jag råkade träffa min sura granne, när vi oundvikligen gick mot varandra, eftersom det bara fanns en utgång ur gatan, samlade ihop all min kraft för att hålla mig lugn, och hälsade lugnt och trevligt. Hon svarade mig aldrig.

Det finns många öar i Sverige, hemmaöar och andra.
Johanneberg är för mig bilden för en av de isolerade öarna,
en av de öar som jag ibland känner passerat in utan att ha märkt det själv,
känner den värderande blicken på mig från sidan eller på nacken,
i väntan på en ögonkontakt för att förmedla den välvilliga, godkännande blicken, det dolda men ändå synliga leendet,
för att säga att du har skött dig bra, har klarat dig bra här hos oss,

att du är ok så länge vi inte behöver dela samma trappuppgång.

En text jag läste upp igår på vis- och poesiklubben Kra Kra på Underjorden i Göteborg

Fredsfestivalen börjar på lördag. Temat är terrorism och ett festivalkort kostar 50 spänn.

Några bilder från utställningen DU MEN INTE DU som pågår mellan 24/3 och 6/5 på Frölunda Kulturhus:

En del telefonförsäljare är jobbiga att ha med att göra. Andra accepterar så fort de hör att man inte är intresserad.

Nu ringde en av de jobbiga, anonymt, och ville erbjuda mig billigare telefoni (han nämnde företaget han ringde ifrån vilket jag inte kände till och glömde med en gång). Han ville prata med den som äger telefonen och jag svarade att det var jag.

- Bra säger han, vi ringer till personer som har Telia, Tele 2 eller Glocalnet och erbjuder dem en förmånligare telefoni. Det är visst ett av de här företagen du har som leverantör?

- Ja, det är så svarar jag.

- Kan du tala om för mig vilket av dem, frågar han igen. Jag känner att jag inte vill berätta det och talar om för honom att jag inte är intresserad av att byta leverantör.

- Hur vet du det när du inte har hört mitt erbjudande, frågar han igen. Vi kan erbjuda dig upp till 25% billigare telefoni.

Men jag är inte intresserad av det säger jag igen. Tråkigt är när de behandlar en som en idiot för att man inte vill ringa billigare.

- Varför inte, kontrar han igen. Kan du inte lyssna på vårt erbjudande?

- Nej det vill jag inte. Bland annat för att du ringer anonymt och jag vill inte ha några erbjudande från anonyma personer på en söndag kväll. Han blir irriterad och säger flera gånger “lyssna på mig” och jag lägger på. Han ringer igen med en gång och jag låter bli att svara.

Ibland känner jag mig rätt taskig när det blir så här men jag gillar verkligen inte anonyma samtal från försäljare. Ibland tror jag att det är samtal från Iran, och några av mina nära vänner har också hemliga nummer. Nu har jag anmält mitt telefonnummer till NIX-Telefon och det kommer nog att bli färre sådana samtal.

Masnavi Ma’navi är Mowlana Rumis första diktsamling med över 25 000 verser. Den andra är Divan-e Shams som också är skriven efter mötet med Shams Tabrizi (Solen från Tabriz). Masnavi (betyder två och två, dubbla, duetter eller liknande) består av verser som två och två rimmar med varandra, och innehållsmässigt av olika berättelser. Dikterna i Divan-e Shams är däremot ghazaler (vars utvalda dikter i engelsk översättning har sålt mycket i USA och var bästsäljare när den kom ut 97).

Mowlana var en högaktad lärd man i sin stad och invånarna vände sig ofta till honom med sina frågor angående sin religiösa praktik.

När han träffar Shams blir han ordentligt omvälvad och ber honom bli hans läromästare. Det som är anmärkningsvärt är att Shams såg ut som en nomad, en luffare med ovårdade utseende och klädsel, och absolut inte som en läromästare. Och han fortsätter agera som en sådan vid detta första möte.

Shams ber Mowlana att skaffa honom en stor behållare med vin först. Och säger till honom också att inte gömma den så att alla på gatan skulle kunna se att han har handlat vin. Och Mowlana gör precis som Shams säger utan att ifrågasätta eller tvivla på honom.

Masnavi kallas ibland för “Koranen på persiska”. Samlingen består av många berättelser som handlar om Koranens budskap. Som när han skriver i en vers: Vi har tagit till oss kärnan i Koranen och lämnat skalet till åsnorna.

Mowlana själv lär ha sagt att hela Masnavi finns sammanfattad redan i den inledande dikten om vassflöjten, om hur den skiljs från vassriket, om kärlek, lidelse och längtan, hur den blir genomborrad, tömd, och hur man med glödande spikar gör hål i den, så att den till slut kan möta sin älskades läppar och spela kärlekens ljuvliga musik (tipsa gärna om ni känner till en bra översättning av dikten, på svenska eller engelska).

Läs gärna Café Exposés fina artikel om mowlana Rumi och vassflöjten.

Om tre månader ska Europa få sin första exklusiva flyglinje för refuserade asylsökande, med specialrum för bråkmakare och halalrätter i menyn. Flyget ska flyga runt i de europeiska länderna och samla alla de som ska avvisas till mellanöstern, övriga Asien och Afrika.

Man räknar med en kostnadseffektivitet som ska locka de europeiska länderna. Dessutom vägra många flygbolag att medverka i utvisningarna pga obehagliga scener i samband med dessa.

Bor man i Göteborg har man tillgång till Faktum som är tidningen för de hemlösa i området.

Från början när man startade tidningen hade redaktionen som målsättning att ge ut en bra och läsvärd tidning, och inte bara en tidning som folk skulle köpa för solidaritetens skull.

De har gjort ett bra jobb och hållit sitt löfte i de (fem, sex?) åren som tidningen har funnits. Jag brukar alltid köpa tidningen när jag möter en faktumförsäljare som håller upp ett nytt nummer och jag blir aldrig besviken när jag bläddrar i den. De egna artiklarna blandas med serier, krönikor och med texter och artiklar från andra skribenter och om andra viktiga samhällsfrågor. I det senaste numret har t ex Expo-journalisten Daniel Poohl sin tredje delartikel om sverigedemokraterna.

Nu har tidningen för övrigt en uppmärksammad reklamkampanj som är rak på sak och i linje med redaktionens ambitioner: Se din Faktumförsäljare- Köp tidningen!

“…Nääh, jag vet inte om jag kan kalla mig för idealist. Jag vet att världen inte står och faller med mig.. Egentligen så bryr jag mig inte om hela skiten går under imorgon.”

Det var premiär för Café Underjorden igår med filmen This Is What Democracy Looks Like. En välgjord dokumentär om protesterna mot WTO-mötet i Seattle nov-dec 1999.

Seattle-protesterna var starten för en protestvåg mot topparnas möten i rika delen av världen, i Europa i Niece, Prag, Göteborg, Genoa osv. 50 000 personer deltog i olika demonstrationer i Seattle och med en aktion lyckades man blockera mötet första dagen. Sedan tog polisen i med hårdhandskarna och med hjälp av gummikulor, pepparspray och tårgas, undantagstillstånd och protestförbund kring mötesplatsen lyckades man genomföra mötet.

Efter Seattle blev protesten aldrig mer sig lik igen. Seattle visade vägen för globaliseringsrörelsen i “nord”, med möjligheter och repression till följd. Kulmen blev skarpa skott mot demonstranter i Göteborg och Genoa.

Nu är för övrigt förberedelserna i full gång inför nästa G8-mötet i Tysklands Heiligendamm i juni.

_______________

Andra bloggar om: Seattle, WTO, film, dokumentär, protester, motstånd, Göteborg, Göteborg 2001, G8, toppmöte, Underjorden

Nu damp den ner i brevlådan, mitt ex av Ord & bilds senaste nummer (har du inte beställt din gratiskulturtidskrift kan du passa på att göra det på Kulturchock.)

Temat för det här numret är kapitalismen som religion, med texter av bl a Walter Benjamin och Agamben.
Det finns också en text av den danska skribenten Lilian Munk Rösing som handlar om karikatyrernas efterspel, och som enligt förtexten förespråkar ett erkännande av främlingskapet som ett universellt grundvillkor snarare än tolerans mot det främmande/främlingar. Verkar som en sympatiskt intressant hållning.

Jag skrev för länge sedan en text om min flykt och främlingskapet som publicerades i olika versioner i nättidningen Alba, tidskriften Karavan mfl, och som är min hyllning till främlingskapet i mitt eget liv.
Jag håller nu på att skriva om den som ett inlägg i kollektivbloggen frihetligt forum. Tidningen var en mycket påpasslig present.

_______________

Andra bloggar om: ORD&BILD, Kulturchock, gratistidskrift, främlingskap, tolerans

Den här skylten står på väggen utanför mitt barndomshem i Tehran. På den står martyren Ali Reza Ahmadis gata, eller östra 138 (ner till vänster om skylten).

Nästan alla gator i Tehran är namngivna efter personer som omkom i kriget mellan Iran och Irak. Oftast kommer personerna från de gatorna som är namngivna efter dem.

Ali Reza bodde i vår gata, östra 138. Han var ett år äldre än mig men vi var aldrig bästa vänner. Han umgicks mest med ungdomar från andra kvarter som oftast var några år äldre. Vi spelade mycket fotboll och vi var alltid i rivaliserande lag och spelade mot varandra. Det blev inte sällan fulspel eftersom mycket prestige stod på spel.

Vi gick på gymnasiet i början av kriget när han stack till fronten. Sedan var han spårlöst försvunnen. Det var många som försvann under kriget, de flesta döda och en del tagna av Irakisk armé som krigsfångar. Många år efter krigets slut hade man hittat Ali Rezas identitetsbricka tillsammans med resterna av hans kropp.

Nu står en skylt med hans namn på vårt hus på gatan. Jag ville ta ett kort som minne sist jag var där. Det blev till sista kvällen och det var mörkt. Jag missade lite på ena sidan.

_______________

Andra bloggar om: Tehran, Iran, bilder

Ingen Människa är Illegal i Östersund har startat ett upprop mot splittring av familjer i väntan på uppehållstillstånd.

Idag separeras gifta och sammanboende par om den ena partern saknar uppehållstillstånd i Sverige. Personen måste åka iväg ur landet i väntan på uppehållstillstånd vilket tar tid, upp till ett år. Det här innebär både psykiskt och ekonomiskt lidande för paren.

Uppropet slutar nu på onsdag 14/2 och man kan skriva under även på nätet.

_______________

Andra bloggar om: flyktingpolitik, mänskliga rättigheter, Ingen Människa är Illegal
_________________________________________________________

Nu kan man importera sina inlägg och kommentarer från den nya Blogger till Wordpress. Enkelt och snabbt!
Skaffa ett konto på Wordpress, gå in på “my dashboards” och klicka på “redigera” och sedan “importera”.

__________________________________________________________

Beställ en kulturtidskrift gratis på Kulturchock.

Några bilder från Sanja Ivekovićs utställning i Göteborgs konsthall som pågår mellan 3 februari och 9 april:

Jag har just nu fastnat för boken Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist, en mycket välskriven bok med en spännande mångbottnad historia.
Historien utspelar sig i Blackeberg i Stockholm och handlar om ett mobbat barn på väg in i tonåren, en vampyr, en massmördare, flera a-lagares öden mm mfl.

Jag är annars inte mycket för sci-fi och vampyrhistorier men om man bortser från vampyren är historien väldigt socialrealistiskt skildrat. Det här gör boken rätt otäck på sina ställen när de här hemskheterna händer, och på samma gång så spännande att jag inte kan lämna den ifrån mig.

Har hunnit läsa hälften av boken nu.

För övrigt har jag börjat på min d-uppsats i sociologi (om igen) och tänker skriva om migration som en social rörelse. Sett mer som ett motstånd mot gränser och orättvisor i världen. Rörelsefriheten är ju en numera bortglömd mänsklig rättighet.

Vill därför sätta mig in i Giorgio Agambens tänkande och resonemang framför allt kring undantagstillstånd (Stefan Jonssons inledning om Agamben i DN och Agambens tal Rörelse som är översatt i Guldfiske tyckte jag var bra introduktioner… flera tips?!) , och läser samtidigt Håkan Thörns Globaliseringens dimensioner.

Får passa på att tipsa om en artikel av Carsten Jensens som jag lyckades hitta och läsa igen. Jens Hansen påminner om Svensson och Sverige är ett Danmark light vad gäller främlingsrädsla och -fientlighet (eller ska vi säga mixofobi?!), bl a med tanke på sd:s frammars i diverse kommunfullmäktigen.

Intressant idé han diskuterar i artikeln.

_______________

Andra bloggar om: Stockholm, Låt den rätte komma in, sci-fi, böcker, litteratur, Giorgio Agamben, Agamben, Undantagstillstånd, Håkan Thörn, Carsten Jensen, Stefan Jonsson, globalisering, sociala rörelser, migration, främlingsfientlighet, mixofobi

__________________________________________________________________

Barbro Holmberg och Tobias Billström borde skämmas, skriver Åsa Petersen i Aftonbladet i dag.

Att Marie Hessle valdes till för att samordna utredningen var en skandal (läs Gellert Tamas artikelserie i DN senast), och också det att hon har fått förtroende från både höger och vänster att fortsätta utredningen. Detta trots hennes inskränkta inställning till frågan (läs mitt tidigare inlägg om Marie Hessle).

“Marie Hessle hör till de mest tvivelaktiga utredare som regeringen har haft”, skriver Petersen. Det var väldigt milt uttryckt!

_______________
Andra bloggar om: migration, flyktingpolitiken, flyktingamnesti, apati, Gellert Tamas, barbro holmberg, tobias billström, Marie Hessle __________________________________________________________________

Vill man vara bäst i protest får man ta alla tillfällen i akt!

Det här är min översättning av den persiske poeten Saadis dikt som står på FN-byggnadens ingång. Tänkte skulle vara en passande utgångspunkt för det nya året.
Gott nytt år!

Människor är som delar av varandra eftersom de är skapade av samma ädelsten
Om någon del råkar illa ut kan inte de andra vara oberörda
Du som inte berörs av andras lidande kan inte definiera dig som människa

på persiska:
Bani adam aazaye yek digarand, ke dar afarinesh ze yek goharand

cho ozvi be dard avarad rozegar, degar ozvha ra namanad gharar

to kaz mehnate digaran bi ghami, nashayad ke namat nahand adami

_______________
Andra bloggar om: FN, dikter, poesi, mänskliga rättigheter, nyår
__________________________________________________________________

Nu har Marie Hessle & co lämnat sin rapport till migrationsministern utan att komma med något svar till frågan. Av pressmeddelandet att döma verkar det inte heller finnas något nytt som de kommer med i rapporten (förutom de slutsatser om vilka som har varit bättre på att ge vård till barnen).

Intressant är dock det som inte står i meddelandet. Det tyder på att de har tvingats backa en del från deras tidigare groteska hållning. Någon som har hunnit titta i rapporten?

_______________
Andra bloggar om: migration, flyktingpolitiken, flyktingamnesti, apati, Gellert Tamas, barbro holmberg, tobias billström, Marie Hessle
__________________________________________________________________

Idag morse kom nyheten att saddam hade blivit avrättad och för många är det här en välkommen nyhet. Jag känner också en väldig lättnad. Det känns som att vi äntligen är av med honom.

Men allt har gått alldeles för fort eftersom man tror att det här kommer att påskynda återuppbyggandet av Irak. Avrättningen var en milstolpe för Iraks demokrati kommenterade bush.
“En milstolpe på Iraks väg mot demokrati” bestäms av det sätt demokratiseringsprocessen pågår i landet, hur rättvisan skipas i det här fallet, och inte av den amerikanska presidenten.
Den här avrättningen är ännu ett tecken på den dumma och förenklande uppfattning man har om utvecklingen i Irak: “tar vi bort saddam kommer vi närmare demokratin!” Dumt och naivt!

I varje fall gjorde de det mycket lätt för saddam. Det hårdaste straffet är inte alltid döden. Inte för blodtörstande diktaturer i saddams kaliber. Han borde finnas kvar när han blir fälld för den del av hans andra brott som man nu hinner med och kan ta upp i domstolar.

_______________
Andra bloggar om: politik, demokrati, demokratisering, irak, george bush, usa, mellanöstern, dödsstraff, saddam, saddam hussein

__________________________________________________________________

Man kan knappt tro att det här är på riktigt?!

Aftonbladet lyckas igen med en journalistik som mer och mer liknar den i Grönköpings veckoblad, fast på riktigt…
eller hur var det nu??

Den eminenta tidskriften Socialpolitik intervjuade Marie Hessle när hon blev utnämnd för två år sedan. Utnämningen handlade om att utreda varför ett antal barn till asylsökande hamnat i ett apatiskt tillstånd.

Resultatet var häpnadsväckande och mycket oroande. Detta för att den person som skulle utreda frågan var så cynisk och fördomsfull mot företeelsen, och att hon så fritt spekulerade om grova gissningar och vandringssägner i ett ärende som hon skulle börja utreda:

Föräldrar mals ner psykologiskt och gör sig delvis skyldiga till att barnen blir martyrer…: ”se på mitt barn!”… ”skriv om det!”, säger Marie Hessle som menar att barnpsykologin har blivit en slutstation för de fall som fått avslag och inte kan acceptera detta. Hon säger att ur ett barnpsykologiskt perspektiv finns det i flyktingfamiljen ingen vilja att hjälpa barnen, för då får de ju inte asyl.

Hela artikeln finns att läsa i Socialpolitikens arkiv (obs att man kan logga in som gäst).
Har du inte hunnit läsa Gellert Tamas artikelserie i DN i veckan kan du hitta dem på DN.se (Jag förstår inte varför artikeln publiceras i kulturdelen?! Vad har denna fråga med kultur att göra? Någon som har en vettig förklaring för det?)

God jul och gott mänskligt och solidariskt nytt år!
_______________
Andra bloggar om: socialpolitik, Gellert Tamas, migration, flyktingpolitiken, flyktingamnesti, apati, Marie Hessle
__________________________________________________________________

Kommer ni ihåg polisanmälningarna mot de apatiska barnens föräldrar. Läs Gellert Tamas artikel i dagens DN! Jag mår illa.

Det var en mycket jobbig period. Man såg hur barnen och familjerna led och hur de utsattes för ytterligare kränkningar och misstänkliggöranden från de som hade deras liv i händerna (jag skrev för övrigt en text då som jag dedikerade till idioterna).
_______________
Andra bloggar om: Gellert Tamas, migration, flyktingpolitiken, flyktingamnesti, Barbro Holmberg, apati, Marie Hessle
__________________________________________________________________

När jag kom hem från Tehran för några veckor sedan var vädret ungefär lika som det var här. Det var höst, mulet och blåsigt och det regnade då och då.

Den här bilden är tagen från ett sharonfruktträd som står i gården hemma i Tehranpars. Jag är uppvuxen i området, som ligger i östra Tehran med över en miljon invånare.
frukterna hade fått färg och höll på att mogna. Jag hann äta några som hade klarat sig undan småfåglar som hade bo nära gården (många i hålen i väggen som syns bakom trädet).

Nu är det kallt i Tehran. Som varmast har det varit runt sju, åtta grader senaste veckan.
Förra veckan snöade det, rätt mycket runt omkring Tehran och idag skulle det vara 0-gradigt. Det känns märkligt!

Det här skriver jag efter en gammal utmaning av Jimpan (bättre sent än aldrig?!.. jag undrade om jag inte hade fått samma utmaning från Pondertank, men det hade jag inte) :

1. En bok som förändrat mitt liv

Jag kommer inte på EN bok som har gjort det för bra litteratur ska förändra synen på livet och på så sätt även livet. Därför tycker jag om att läsa skönlitteratur. Jag kan nämna några fackböcker som har påverkat mitt perspektiv inom sociologin, som t ex Utrota varenda jävel av Sven Lindqvist, Auschwitz och det moderna samhället av Zygmunt Bauman och De andra av Stefan Jonsson.

2. En bok jag läser mer än en gång

Koranen för den är som havet oändlig och mångbottnad. Varje gång man läser den öppnas nya vyer för en

3. En bok jag skulle vilja ha med på en öde ö

Ghor’ane karim (Koranen)

4. En bok som fick mig att skratta

Det finns några böcker jag kan nämna. Jag tänker främst just nu på Dumskallarnas sammansvärjning. Den är suverän!!

5. En bok som fick mig att gråta

Jag kommer inte på någon

6. En bok jag önskar hade skrivits

Jag vet inte…

7. En bok som inte borde skrivits

Det finns ingen

8. En bok jag just nu läser

Gone baby gone av Dennis Lehane

9. En bok jag tänkt läsa

Flyktingfällan av Sanna Vestin

10. Skicka vidare till fem andra bloggare!

tompa’s blog, mfl

Det är trots allt fler som vill bli av med sverigedemokraterna än de som vill köra ut invandrarna ur landet.

Vad internetkopplingarna är sega här i Tehran! Det är iaf det jag har betalat för vilket är väldigt lite pengar.

Annars skiner solen här och inga bomber i siktet. Jag märker inte av några intressanta diskussioner. Det finns bara propagandistiska tidningsrubriker och tjatigt långa monologer från flertal utländska kanaler på persiska som sänds via sattelit… vi har flera hundra kanaler hemma, några av dem är faktiskt intressanta.

I fredags hade jag vägarna förbi Svingeln i Göteborg och fick till slut ta några kort på en graffitimålning som jag länge hade tänkt på att fota. Målningen höll på att blekna och falla sönder och jag ville ha några bilder. Jag brukade titta på den varje gång jag åkte spårvagn, på någon vägg någonstans nära kyrkogården vid Svingeln (innan Centralstationen om man kommer från Gamlestan).

Gustavo (som jag har hört) var en av medlemmarna i hiphop-bandet Hammer Hill Click, som omkom i brandkatastrofen på Hisingen 1998. Det sägs att de andra bandmedlemmarna har målat målningen.
Idag när jag åkte hem mot Bergsjön tittade jag efter den men såg istället en ful blå vägg med ett stort rött hjärta på. EM i friidrott invigs imorgon och Göran Johansson & co verkar inte gilla sådant här i deras Göteborg.

Jag bodde i Frankfurt 98 och när jag hörde nyheterna om katastrofen verkade allting så osannolikt. Må Gustavos själ och alla de andras vila i fred!

Begäret är som vårt färdmedel, som en åsna, sa mawlana Rumi. Det ska ta oss dit vi ska.
Då och då måste vi mata åsnan och lämna den i fred. På det viset kan vi få rida den och styra den mot målet.

Livet går ut på att mata åsnan jämt känns det som.

Det var ett reportage med Luis Figo inför den senaste Portugalmatchen på tv. Figo är ihop med en svenska och de har ett barn ihop.

Reportern/berättarrösten avrundar det hela med att berätta om språkförbristningen hemma hos dem och en leende Figo säger till kameran att paret pratar spanska med varandra, han portugisiska med barnet och hon svenska.

För mig en jävligt skev uppfattning om språk, kommunikation, kompetens, brist och rikedom.

i ett hörn
i denna värld har vi hamnat
som två löv i en stor och grym djungel
bara du och jag, bara vi
bara du och jag, bara vi två
öppna dina ögon
se på mig

mitt hjärta är lika vilset som du
inte här
och inte där det har vuxit upp
säg mig vart jag ska
berätta om mitt hem
kanske gömmer sig bakom stjärnorna
inte här
och inte där det har vuxit upp

öppna dina ögon
se på mig
var är mitt hem?
det är här när jag är med dig

Laleh, min översättning

_______________
Andra bloggar om: dikter, poesi, Laleh, musik
___________________________________________________________

Nu får jag skärpa mig, jag är Masoud nr 2 igen (Kamali är först) när jag googlar på det som heter “sidor på svenska” ;O)

Jag var ikväll på en intressant filmvisning och föredrag om MST, de jordlösas rörelse i Brasilien. Daniel som var en av föredragshållarna, formulerade jämförelsen med sociala rörelser i Sverige väldigt kärnfullt: i Brasilien väljer rörelsen folket, i Sverige väljer folket rörelsen.
Där är frågan mycket mer påtaglig och konkret och engagemanget livsavgörande. Här väljer man att engagera sig och oftast bygger det på teoretisk och ideologisk grund.

Föredraget var för övrigt på Café Amnesti i Göteborg, vilket är en kvarleva av kampanjen Flyktingamnesti 2005. De framgångar som kampanjen uppnådde, tycker jag, berodde framförallt på att de inblandade var på ett eller annat sätt berörda av den svenska flyktingpolitiken, antingen var de i direkt kontakt med flyktingar eller själv var asylsökande.

Under en längre tid har jag vikarierat inom skolväsendet och barnomsorgen. Det har jag gjort med stor glädje trots osäkra och dåliga arbetsvillkor. Jobbet har för mig varit en fristad från livet i den andra, hårda världen. Senaste tiden har jag jobbat en del med en grupp sexåringar som förbereds inför skoltiden. Härom dagen kom Iran på tal när vi pratade på morgonen och min kollega frågade barnen vilka som kom därifrån. Två räckte upp handen. Hon upprepade frågan flera gånger och blev förvånad när inga fler räckte upp sin hand. Sedan frågade hon mig om det inte är fler som kommer från Iran.

Jag hade en gång hört barnen diskutera var de kommer ifrån, och ett av dem förklarade att hon är från Sverige eftersom hon är född här. Hennes föräldrar kom från Iran.
Jag blev mycket imponerad över att en sexåring var så mån och medveten om sin identitet, i en sådan fråga som många vuxna inte har tänkt på och kanske inte sett någon anledning till att göra det.
Sedan jag kom till Sverige har jag hela tiden ställts inför den här frågan, som förlorade sin självklarhet med tiden jag bodde här. Samtidigt som jag fick frågan påmindes jag om att jag inte är härifrån.

Uttrycket “att komma ifrån någonstans” tycker jag är högst intressant att diskutera. Det handlar om en pågående inflyttning som aldrig tar slut. Precis som benämningen “invandrare”. När ska vi sluta vandra? Numera brukar jag skämta om det när jag får frågan och frågar tillbaka: menar du nu? I dag? Eller svarar att jag kommer från Bergsjön.
Jag är ändå född och uppvuxen i Iran (jag har ingenting emot mitt förflutna, är glad för den jag är och stolt över den persiska litteraturen med mera, ifall någon undrar). Frågan blir mer problematisk för barn som är födda här och många gånger inte ens varit i de länder de får höra att de kommer ifrån.

Problemet har aldrig varit att vi gör dessa åtskillnader - man-kvinna, invandrare-svensk och så vidare - utan den rangordning vi samtidigt gör, där det ena blir normen och placeras över det andra. Vi må behöva göra åtskillnader för att orientera oss i livet och världen men vi får vara medvetna om att verkligheten alltid är mer komplicerad och mer spännande än vad vi väljer att göra den till. Vi får helt enkelt vara mer kreativa.

År 2006 har utnämnts till mångkulturåret. Smaka på ordet “mångkultur”! Vad menar vi när vi använder det ordet? Betyder det flera kulturer som lever sida vid sida? Eller menar vi en mångfaldig och mångfacetterad kultur?
När jag hör ordet ser jag framför mig grupper av människor som lever intill varandra utan att nödvändigtvis leva med varandra. Det här stämmer inte överens med min egen bild av sakernas tillstånd. Människor lever tillsammans med varandra och påverkar och förändrar sig själva och andra. “Vatten som står stilla blir smutsigt och börjar lukta illa”, är ett gammalt persiskt ordspråk.

Våra kulturella skillnader är betydligt mindre jämfört med de likheter och den samhörighet vi har med varandra. Ändå finns det krafter som vill ge skillnaderna mer betydelse än det vi har ihop. Vi har kommit långt i utvecklingen, men när det gäller vår gemenskap verkar vi inte ha kommit särskilt långt. Klyftorna växer på samma gång som vi blir mer medvetna om vår samhörighet. Hur mycket jag än vill när jag skriver det här kan jag inte låta bli att tänka på de numera ökända teckningarna. Vi har att göra med starka politiska och ekonomiska krafter som vinner på att skärpa motsättningarna mellan “vi” och “dem”.

I skuggan av dessa krafter pågår en annan rörelse underifrån där människan och de mänskliga rättigheterna är i centrum. Där kommer frågan om vilken utveckling och vilken framtid vi vill ha att avgöras.

Jag ska åka till ett annat land där jag en gång har varit på semester, berättade ett av barnen härom dagen.

Det vill jag också göra, min vän, sa jag till henne. Dit skulle jag också vilja åka.

Publicerad i Göteborgs Fria Tidning lördag 4 mars

Två vänner diskuterade vänskap och om hur riktiga vänner är mot varandra.
- Vill du träffa en sådan? frågar den ena den andra. Kom så ska du få se!

De går via en slakteri och köper en fårskalle, lägger den i en tygpåse så att påsen blir blodig och knyter påsen. Sedan går de och ringer hos en annan vän och låtsas vara uppjagade och ha bråttom, säger att polisen är efter dem och ber vännen att göra sig av med påsen.

Dagen efter går de till vännen igen och frågar hur det hade gått.
- Jag gjorde som ni sa och grävde ner påsen i gården. Ingen kommer att hitta den.
- Tittade du efter vad det var i påsen?
- Nej. Du hade knutit påsen och det var inte min angelägenhet.

- Det här min vän, är sann vänskap! säger den ena vännen till den andra.

Apropå de senaste avslöjandena på Migrationsverkets personal tycker jag inte det handlar om onda människor utan om idioter.
Det här hör till processen och det är mindre intressant om man firar det med champagne eller annat, och om det avslöjas eller inte. Vi vinner absolut ingenting om vi förklarar dessa enstaka personer som avvikande och onda och tror att allt är bra nu när de har fått sparken. Det finns gott om idioter att ersätta dem med.

För mig är flyktingpolitiken och asylprocessen, hur vi möter “de andra”, framförallt en värdemätare på hur vi själva mår och vart samhället är på väg. Det onda blir mindre jävlig då vi hittar vår egen del och delaktighet i sakernas tillstånd. Barnläkaren Olle Jeppsson skrev en text i samband med utvisningar av sjuka barn som är värd att läsas om då och då.

“Det mest skrämmande med förintelsen och det vi fick veta om dess förövare var inte att detta kunde göras mot oss, utan att VI kunde göra det”, skriver sociologen Zygmunt Bauman i Auschwitz och det moderna samhället.

God jul och gott nytt människovärdigare år!

AtalanteLAB började igår. Det kommer att bli två veckor med spännande samarbeten och de möjliga laborationer som man kan tänka sig med kamera, musik, dans, poesi mm, på Atalantes scen.
Idag lärde jag mig att klippa film. Imorgon ska vi redigera den.

Följ gärna utvecklingen på bloggen och kom till föreställningarna nästa helg om du har vägarna förbi i Göteborg.

Glänta har börjat med filosofibaren här i Göteborg igen.
De började med att arrangera dessa för många (6,7?) år sedan på Atalante. Sedan tog Stockholm och Södra teatern över, eller i alla fall hade liknande föreläsningar, i några år. Nu arrangeras träffarna tillsammans med ABF och på restaurang Trappan på Järntorget.

Imorgon kommer Sven-Olov Wallenstein att föreläsa om “Agamben, Foucault och biopolitiken”.

Det är en krokig och smal väg, livet.
Jag tittar alltid neråt på vägen när jag går.
För det blir inte färre myror trampade om jag tittar bort.

Det nya numret av Artikel 14 dök ner i brevinkastet idag. Temat för det här numret är hårdare tag i flyktingpolitiken.
De har publicerat min text om idioter på omslaget på baksidan av tidningen…. jippi!!

Jag råkade surfa till Agges och Patriks blogg Hugskott och hittade många intressanta inlägg.
Missa inte “Min vän, högerextremisten”, en mycket läsvärd text.

I lördags var jag på ett heldagsseminarium med Rosengrenska på Folkets hus i Göteborg. Christina Hagelthorn avslutade dagen med ett föredrag om våra psykodramatiska roller.
Vi fick först göra en övning, skriva ner tio av våra roller som vi tyckte var viktiga då för tillfället. Sedan fick vi stryka dem en efter en tills vi hade bara en av rollerna kvar på listan.
Syftet var att belysa den här aspekten av flyktingskapet; förvirringen, identitetslösheten och för en del traumat efter flykten. Då man TVINGAS lämna allting man har och börja på nytt.
När jag satt där i Asperösalens mjuka stolar och strök över alla mina roller och de jag hellre kallar för identifikationer (som seminariedeltagare, kille, rökare osv) fick jag en behaglig frihetskänsla (jag sparade “vän” på slutet). För mig är identifikationer kedjor som vi självmant binder oss med, en egenskap som vi skulle klara oss mycket bättre utan i vår prylfixerade och förvirrade tid. Jag påmindes om några av mina favoritberättelser inom persisk litteratur. Jag är ingen patriot (även om mitt efternamn betyder så på persiska:), snarare tvärtom. Däremot har jag alltid varit glad och stolt för att kunna ta del av denna skatt på originalspråket.

I persisk litteratur finns det en uppsjö av berättelser och legender om hur en del kända sufier bl a bearbetar sina identifikationer för att uppnå enighet. Farid al-Din Attar samlade en hel del av dessa i Tadkhirat al-Awliya (Biographies of the Saints).
En av de mest kända personligheterna i den här skolan är Bayazid Bastami. Det finns många berättelser om hans frihetssträvan och hans flykt från de tillfälliga och illusoriska sociala band.
En handlar om när han närmar sig en stad (han var ständigt på resande fot) och stadsborna hade fått reda på det i förväg. På den tiden hade han hunnit bli känd. Han börjar få en kittlande storhetskänsla när han närmar sig staden och när han ser folkmängden som är på väg mot honom för att välkomna honom. När han är väl med dem tar han ut en brödbit från sin packning och börja äta trots att det var den muslimska fastamånaden ramadan.
De mötande blir besvikna för att han inte var som de trodde (en Guds man gör inte så här) och vänder med en gång mot staden igen.
Bayazid tackar Gud för att den berömmelse som kommer så lätt försvinner också på samma sätt (jag har tänkt en del om det här och framförallt dokusåpakändisarna idag och den identitetsförvirring som råder för många).

En annan av mina favoritberättelser, för att knyta åter till inledningen, är när han drömmer om djävulen. Han ser honom vara på väg någonstans och bära på en massa rep.
Vad ska du göra med dessa, frågar han djävulen?
De här binder jag människor med och drar dem till mig själv, svarar djävulen.
- Jaha, men varför är de olika? Vissa är mycket kraftiga och andra väldigt tunna?
- Det är så för att människors viljor är olika starka. Vissa behöver tjocka rep för att kunna dras.
Då blir Bayazid nyfiken och frågar: vilket är mitt rep då? Hur tjockt är det?
Du behöver inget. Du följer ju efter mig i alla fall.

Jag har suttit i en timma nu och läst olika bloggar, de jag brukar läsa och de jag har kommit åt på intressant.se. Samtidigt har jag haft den franska filmen “Napoleon” på tv:n i mitt vänstra öra. Jag kan ingen franska… har haft en lång dag och är lite matt i huvudet.

Känner mig lite allmänt trött. Jag satt nu och skrev ett långt inlägg eftersom jag trodde att någon hade tagit bort en kommentar jag hade skrivit idag. Och detta utan att kommentera kommentaren. Men kommentaren var kvar när jag kollade inlägget genom själva bloggsidan. Det skulle varit väldigt pinsamt att skriva något sådant utan anledning.
Och vad f… spelar det för roll om någon raderar min kommentar? Att jag blir upprörd över det??

Lite trött som sagt.

Några tänkvärda ord av fredsforskaren Jörgen Johansen:

För att kunna leva behöver man mat, vatten, kärlek och konflikter. Konflikt är inte detsamma som våld.

Fredsforskningen handlar egentligen om en krigsforskning. Krig är inte en konflikt utan de inblandades medel för att påverka konflikten.
Fred är förmågan att hantera konflikter utan användning av våld.

Jag hörde en georgisk kulturvetare föreläsa om konst och politik. Enligt honom fanns det tre vägar genom vilka vi kunde få kontakt med varat: religion, vetenskap och kultur. Det fanns ingen annan väg menade han.
Men under hela historien har politiker hävdat att de känner till den enda rätta vägen. De är oftast okunniga och ointelligenta, men jävligt ambitiösa.

Det tål att tänkas på, som min gamla filosofilärare brukade säga

Äntligen lördag och äntligen dags för demonstrationen. Det är fint demoväder här i Göteborg och jag ser fram emot en skön lördagspromenad på Avenyn och sedan möte med tal, musik och poesi i Bältespännarparken.

Regeringen sitter nu i budgetförhandling med Vänster- och Miljöpartiet och samarbetspartierna har drivit amnestikravet hårt.
På onsdag ska Riksdagen ta upp den motion som fem partier (c, mp, v, fp och kd) gemensamt har lagt fram. Men m och s i socialförsäkringsutskottet har redan bestämt sig för ett avslag och detta kommer att bli partipiskan inför omröstningen. Någonting annat vore att jämföra med en revolution.

Frågan är het och omdiskuterad och din ståndpunkt väger tungt i sammanhanget.
Du kan hitta din egen demonstration på kampanjens hemsida. Manifestationer hålls på runt 25 orter runtom i landet.

Vilken härlig La Liga-premiär… Henke Larsson spelade för Barcelona igår och Real Madrid vann idag. Det var ingen övertygande vinst, men jag säger bara Robinho!! Vilken frisk fläkt i det annars gubbiga Real Madrid!
De var rätt tråkiga att titta på förra säsongen men det kommer att ske en förändring nu känns det som. Det blir en härlig fotbollshöst!

Förra helgen var det heta linjen mellan SvD:s prenumerationsavdelning och min telefon.
Under veckan hade jag sett ett okänt telefonnummer på min nummerpresentatör. Det var från Stockholm med flera nollor och femmor. Min bror har precis bytt nummer och det liknade lite hans men ändå inte. Så jag var lite nyfiken på vem det var.

Det ringde till slut i lördags på förmiddagen och jag kände igen det okända numret. Samtalet bröts så fort jag svarade. Samma nummer ringde igen på eftermiddagen och då fick jag veta att det var från SvD. De hade ett erbjudande eftersom jag hade varit provprenumerant tidigare. Jag svarade att jag inte var intresserad, lite besviket över att det inte blev något mer av det mystiska telefonnumret.
Det tog inte särskilt lång tid innan nästa samtal från samma nummer. Ännu en person från SvD undrade om jag ville bli prenumerant. Jag blev rätt sur och frågade om de hade någon samordning på jobbet. Han bad om ursäkt och sa att det hade varit något strul med datorn och att det här inte skulle hända igen. Och jag blev sur på mig själv efteråt för att jag hade varit lite otrevlig mot personen.

Dagen efter på söndagen ringde telefonen och jag såg det nu bekanta telefonnumret igen. Ännu en från SvD som undrade om jag var intresserad av att bli prenumerant. Jag trodde det var ett skämt och frågade om hon skojade med mig. Hon sa förvånat nej och undrade varför jag sa så. Jag förklarade det som hade hänt dagen innan. Det blev inga fler samtal efter det.

Nu när jag skulle kolla mina mail såg jag ett mail med “Svenska Dagbladet” som avsändare och med rubriken:
“SvD.se: Sudoku - nu Extra svår”

Idag kom äntligen ett besked angående en tjänst jag hade sökt på Migrationsverket. Det här var i våras så det tog rätt lång tid innan svaret kom. Tjänsten handlade om att jobba som mottagningshandläggare på verkets enhet i Sundsvall.
Nu håller de på att omorganisera myndigheten och omplacera personalen istället, står det i brevet. Därför kommer det inte att bli någon rekrytering överhuvudtaget.

Synd! Det hade varit intressant att se hur lång tid det skulle ta innan jag fick kicken från tjänsten (dvs ifall de till att börja med skulle anställa mig.. det tror jag knappast!).
Det hade varit någonting att ta med i CV:n…. och skryta om för barnbarnen på äldre dagar.

I Varats olidliga lätthet diskuterar Milan Kundera teodicé-problemet i några avsnitt, utifrån avföringen och skitens existens.

Att ordet skit för inte länge sedan ersattes med punkter i böckerna var inte av moraliska skäl skriver Kundera, utan av metafysiska skäl (jag tänker spontant på MTV som idag censurerar ett visst f-ord i sina sändningar och även om det förekommer i låtarna). Det kategoriska bejakandet av varat definierar han som det estetiska idealet av en värld där skiten förnekas, och där alla uppför sig som om den inte existerade. Detta estetiska ideal kallar han för kitsch.
Han tar ett exempel, när en farfar kisar mot några barn som springer och leker på gräsmattan (jag citerar rakt av):

Kitschen lockar fram två tårar av rörelse i snabb följd. Den första tåren säger: Vad det är vackert med barn som springer på en gräsmatta!
Den andra tåren säger: Vad det är vackert att tillsammans med hela mänskligheten röras av barn, som springer på en gräsmatta!
Bara den andra tåren gör kitschen till kitsch. Människornas broderskap på jorden kan bara ha kitschen som bas.
…
“Kitsch” är ett tyskt ord, som uppträdde i mitten av det sentimentala 1800-talet och som sedan upptagits i de flesta andra europeiska språk. Men för att ordet använts ofta har dess ursprungliga metafysiska innebörd suddats ut: kitsch är skitens förnekande; både i bokstavlig och i figurlig bemärkelse: kitsch utesluter allt i den mänskliga tillvaron som till sitt väsen är oacceptabelt.
…
Från denna synpunkt kan det man kallar för gulag kanske ses som en latrinbrunn, där den totalitära kitschen slänger sitt avfall.

Och så mot slutet av boken:

Kitsch är en skärm som satts upp för att skymma döden.
…
Innan vi glöms bort kommer vi att förvandlas till kitsch. Kitschen är hållplatsen mellan varat och glömskan.

_______________
Andra bloggar om: Milan Kundera, teodicé, kitsch, varat, döden, litteratur, böcker ___________________________________________________________

I en artikel i GP idag säger Yvonne Ruwaida, Lars Ohly m fl att Miljöpartiet och Vänsterpartiet kommer att högprioritera amnestikravet i höstens budgetförhandlingar med regeringen.

- Vi kommer att ställa hårda krav på att regeringen ändrar sin ståndpunkt i flyktingpolitiken. Vi kräver att det utfärdas en generell amnesti åt alla flyktingar som gömmer sig i Sverige utan uppehållstillstånd, säger Ruwaida.

Det här är ett av de viktigaste stegen mot att en generell amnesti ska kunna bli möjlig. Vi kan visa vårt stöd till Miljö- och Vänsterpartiet bl a genom att skicka brev till info@mp.se och vansterpartiet@riksdagen.se. Till enskilda ledamöter är mailadresserna deras förnamn.efternamn@riksdagen.se.

är en superbra sida för alla som är intresserade av poesi, skriva själv eller läsa andras, kommentera andras texter och få konstruktiv och bra kritik.
Besök gärna sidan. Det publiceras massvist med dikter hela tiden, och det kostar ingenting att bli medlem.