När jag läste praktisk filosofi på Stockholms universitet fick vi i institutionen besök av en professor från England. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad han hette men han gjorde ett mycket starkt intryck på mig.
Han var väldigt speciell och intressant. han berättade om att han gav bort den mesta delen av sin lön och behöll så mycket som han kunde leva på.

Som sagt var det här länge sedan och jag kommer inte ihåg vad föreläsningen exakt handlade om. Men en sak han berättade och som jag kommer ihåg var när han försökte beskriva den politiska pragmatikens problematik.
Han berättade om London och om politikerna där. De vet att om de höjer pensionen med tio pund så kommer över 120 pensionärer att överleva vintern och året från hungern och kylan. Det fanns en statistisk beräkning på det men jag kommer inte ihåg vad han sa det var.
Han sa tänk er att vi sitter här och ska diskutera en budget utifrån en sådan här kunskap! Ska vi höja pensionen med tio pund och var i så fall ska vi ta pengarna ifrån? Bör vi inte höja den ännu mer så att fler kan överleva denna vinter? osv.

Jag tror det var då jag bestämde mig för att aldrig bli politiker för man fattar beslut som direkt drabbar många människor och som man inte kan ha en övergripande koll på. För mig är det här en omöjlig sits.

_______________
Andra bloggar om: etik, moral, politik, filosofi, pragmatik

Livet ter sig som ett skrapande mot en relief av historia, seder och traditioner. Det handlar om en kamp om hur anpassa sig till dessa schabloner och strukturer, om att bli mjuk mot delar av denna yta, och bli hård och streta emot andra delar.
Identiteten bildas under sådana processer av kämpanden och kompromisser, individen tar form samtidigt som man växer och socialiseras till världen.

Etiken och moralen och det (jag kallar för) moraliska handlandet blir aktuella i sådana här processer, i frågan om när man ska kämpa emot strukturerna och i vilka sammanhang vara flexibel och anpassa sig till samhället och världen.
Ett sätt att förenkla valet för sig är att utgÃ¥ frÃ¥n nÃ¥gon form av auktoritet: lag, religion, politisk Ã¥skÃ¥dning, “sunt förnuft” och liknande övergripande etiska system. DÃ¥ är det oftast vad som är rätt och fel givna pÃ¥ förhand: man fÃ¥r aldrig ljuga, man fÃ¥r jobba och göra rätt för sig osv. Dessa funktionella handlingssätt brukar jag kalla för pragmatik. Man utgÃ¥r ifrÃ¥n en mall för vad som är rätt och fel.

Handlingen och valet i livet handlar ofta inte om att välja mellan rätt och fel utan mellan alternativ med oanade och okontrollerbara konsekvenser. Det bästa man kan göra är att:
a) hoppas att man har valt det rättare alternativet,
b) vara beredd att erkänna att man har gjort fel och gottgöra det så gott det går, och
c) inse att man utvecklas och lär sig genom sina misstag.

_______________
Andra bloggar om: etik, moral, politik, livet, pragmatik