Den eminenta tidskriften Socialpolitik intervjuade Marie Hessle när hon blev utnämnd för två år sedan. Utnämningen handlade om att utreda varför ett antal barn till asylsökande hamnat i ett apatiskt tillstånd.

Resultatet var häpnadsväckande och mycket oroande. Detta för att den person som skulle utreda frågan var så cynisk och fördomsfull mot företeelsen, och att hon så fritt spekulerade om grova gissningar och vandringssägner i ett ärende som hon skulle börja utreda:

Föräldrar mals ner psykologiskt och gör sig delvis skyldiga till att barnen blir martyrer…: ”se på mitt barn!”… ”skriv om det!”, säger Marie Hessle som menar att barnpsykologin har blivit en slutstation för de fall som fått avslag och inte kan acceptera detta. Hon säger att ur ett barnpsykologiskt perspektiv finns det i flyktingfamiljen ingen vilja att hjälpa barnen, för då får de ju inte asyl.

Hela artikeln finns att läsa i Socialpolitikens arkiv (obs att man kan logga in som gäst).
Har du inte hunnit läsa Gellert Tamas artikelserie i DN i veckan kan du hitta dem på DN.se (Jag förstår inte varför artikeln publiceras i kulturdelen?! Vad har denna fråga med kultur att göra? Någon som har en vettig förklaring för det?)

God jul och gott mänskligt och solidariskt nytt år!
_______________
Andra bloggar om: socialpolitik, Gellert Tamas, migration, flyktingpolitiken, flyktingamnesti, apati, Marie Hessle
__________________________________________________________________