Rekordmånga ansökningar, 1,2 miljoner, kom till Kronofogden förra året och Sakine Madon kommer genom sin analys av Lyxfällan och liknande program fram till att vi har blivit mer slösaktiga och sämre på att spara. Utan att undersöka vilkas ärende som hamnar hos Kronofogden.
För mig liknar det Marie Antoinettes förvåning över att folket inte hade bröd att äta och undrade varför de inte åt tårta:

Det är förstås bra att jobba om man vill ha pengar, men man kan också välja en livsstil med låga levnadskostnader - och därmed jobba mindre. Huvudsaken är att man har lite sparkapital, och en balans mellan utgifter och inkomster.

Så här ser högerns ledarskribenter på problemet i massarbetslöshetens tid. Som om det handlar om ett val för de flesta om de vill jobba mer eller mindre.
Och arbetsmarknadsministern vill få ner arbetslösheten genom att få folk sluta spela dataspel.

Gud bevare oss för Alliansen efter valet!

_______________
Andra bloggar om: Expressen, Littorin, politik, Sakine Madon, Alliansen

När jag läste praktisk filosofi på Stockholms universitet fick vi i institutionen besök av en professor från England. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad han hette men han gjorde ett mycket starkt intryck på mig.
Han var väldigt speciell och intressant. han berättade om att han gav bort den mesta delen av sin lön och behöll så mycket som han kunde leva på.

Som sagt var det här länge sedan och jag kommer inte ihåg vad föreläsningen exakt handlade om. Men en sak han berättade och som jag kommer ihåg var när han försökte beskriva den politiska pragmatikens problematik.
Han berättade om London och om politikerna där. De vet att om de höjer pensionen med tio pund så kommer över 120 pensionärer att överleva vintern och året från hungern och kylan. Det fanns en statistisk beräkning på det men jag kommer inte ihåg vad han sa det var.
Han sa tänk er att vi sitter här och ska diskutera en budget utifrån en sådan här kunskap! Ska vi höja pensionen med tio pund och var i så fall ska vi ta pengarna ifrån? Bör vi inte höja den ännu mer så att fler kan överleva denna vinter? osv.

Jag tror det var då jag bestämde mig för att aldrig bli politiker för man fattar beslut som direkt drabbar många människor och som man inte kan ha en övergripande koll på. För mig är det här en omöjlig sits.

_______________
Andra bloggar om: etik, moral, politik, filosofi, pragmatik

Några tänkvärda ord av fredsforskaren Jörgen Johansen:

För att kunna leva behöver man mat, vatten, kärlek och konflikter. Konflikt är inte detsamma som våld.

Fredsforskningen handlar egentligen om en krigsforskning. Krig är inte en konflikt utan de inblandades medel för att påverka konflikten.
Fred är förmågan att hantera konflikter utan användning av våld.

Jag hörde en georgisk kulturvetare föreläsa om konst och politik. Enligt honom fanns det tre vägar genom vilka vi kunde få kontakt med varat: religion, vetenskap och kultur. Det fanns ingen annan väg menade han.
Men under hela historien har politiker hävdat att de känner till den enda rätta vägen. De är oftast okunniga och ointelligenta, men jävligt ambitiösa.

Det tål att tänkas på, som min gamla filosofilärare brukade säga

SVT:s Kobra hade för några månader sedan en intervju med den norske filosofen Lars Fr. H. Svendsen. Den handlade om Svendsen nya bok Ondskans filosofi. Svendsen pratade om fyra typer av ondska som han beskriver i boken:

Den demoniska ondskan finns enligt Svendsen i fiktionens värld, i filmer och böcker, som har att göra med Dracula och vampyrer och liknande.
Den instrumentella ondskan är relaterad till den personliga vinningen i handlingen som t ex när man rånar en bank, då man vet att man gör fel.
Den idealistiska ondskan rättfärdigas utifrån godheten, som i fallet Bin Laden och Bush. Att man angriper ondskan betyder inte automatiskt att man står på det godas sida.
Och till sist den dumma ondskan (eller det Hannah Arendt kallade för den banala ondskan) då aktören handlar utan att tänka om gärningen är ond eller god. Arendt uppfattade Eichmann inte som en diabolisk figur, inte heller som en ideologisk fanatiker, utan bara som en fantasilös byråkrat.

Det farliga var, enligt Svendsen, om man trodde att man skulle kunna angripa ondskan på någon plats och utrota den.

Jag har utgått ifrån sociologen och socialfilosofen Zygmunt Bauman och hans redogörelse av begreppen etik och moral i Postmodern etik.

Etik kommer frÃ¥n grekiskans “ethos” som betyder sedvänja. Moral kommer frÃ¥n “mores” som är den latinska översättningen för samma ord. BÃ¥da orden används bÃ¥de om normer (handlingsfrÃ¥gor, vad som är rätt resp. fel), och värderingar (frÃ¥gan om gott och ont).

Vad gäller frågan om handling och handlande brukar man dela olika läror i två huvudkategorier: den pliktetiska och den konsekvensetiska.
Pliktetiken utgår ifrån absoluta normer och principer. Att ljuga för att ta ett exempel, är alltid fel enligt vissa läror oavsett konsekvenserna. Konsekvensetiken utgår ifrån konsekvenserna av en handling. Enligt denna kan det vara befogat att ljuga beroende av de tänkta konsekvenserna. Dödshjälp är en sådan kontroversiell fråga som brukar debatteras utifrån de här två synsätten.

Filosofer brukar använda etikbegreppet som läran om den personliga moralen, för att skilja mellan dessa två. Den tyska sociologen och filosofen Habermas lägger till ännu ett begrepp i sammanhanget. Han skiljer mellan moral (det som individen anser som det rätta för sig själv), etik (det rätta i förhållande till omgivningen och de andra) och pragmatik (det funktionella). Politiken är utanför den moraliska och den etiska sfären, menar Habermas, och hör till pragmatiken.

_______________
Andra bloggar om: Zygmunt Bauman, Habermas, etik, moral, politik, politisk filosofi, moralfilosofi, filosofi, sociologi ___________________________________________________________