Att definiera sig som människa

Min krönika i Göteborgs fria 31/8 2015. Mycket har ändrats på tre veckor.

Randle P. McMurphy är en kriminell som vill tillbringa slutet av sitt fängelsestraff under enklare omständigheter och låtsas därmed att vara psykiskt sjuk för att byta fängelsecellen mot en tillvaro på ett mentalsjukhus.

Det handlar om den kultförklarade filmen Gökboet och en scen i den gör mig alltid fundersam. Den utspelar sig i sjukhusets källare som används som någon form av tvättsal med badkar och vattenslangar. Platsen har även blivit till de intagnas samlingsplats där de spelar kort eller annat sällskapsspel, röker och har ett socialt umgänge. McMurphy är förtjust i att slå vad om pengar och cigaretter och vinner oftast på ett eller annat sätt.

I den nämnda scenen går han till en av de tvättanläggningar av betong som är fastställda på golvet. Han vill slå vad om att lyfta den från golvet, kasta den mot fönstret och sedan promenera iväg därifrån. Och så går han fram och försöker, framför de andras förvånade blickar, stönar och svettas under en stund. Men anläggningen förblir förstås orörlig.

Det är denna genuina dröm av frihet, i det här fallet att vara beredd att satsa allt man har trots vetskapen om utfallet, som gör mig fascinerad och fundersam. Betyder verkligen McMurphys handling ingenting? Och då vill jag bortse från filmens sensmoral då ”Chief” i slutet av filmen lyckas göra det och komma iväg från sjukhuset. Skulle inte handlingen spela någon roll om det inte resulterade till en konkret faktisk skillnad?

För mig har den scenen blivit som en metafor över att ha ett socialt och politiskt engagemang i dag. Arbetar man med frågor om mänskliga rättigheter och alla människors lika värde finner man mycket friktion i en värld som vår. Om man är för alla människors lika värde gör det väldigt ont att se den utvecklingen där ett rasistiskt och fascistiskt parti får mer och mer stöd i varje ny opinionsundersökning. Men jag vill tro att försöken betyder allt även om det till synes inget förändras. Det måste ändå betyda något att vi strävar efter en förändring och att vi vill göra något. Är du för en human flyktingpolitik? Gå med i en antirasistisk organisation och besök människor på din flyktingförläggning och visa att du bryr dig, att du ser deras kamp.

Som en vän sa till mig en gång, efter att ha fått uppehållstillstånd efter många år utan papper och gömd: ”Jag hade förmodligen fått mitt uppehållstillstånd till slut i alla fall, men jag hade blivit galen på kuppen om jag inte hade mött Ingen människa är illegal. Det faktum att andra brydde sig om min kamp gav mig kraft och energi att hålla ihop.” Den iranske poeten från 1200-talet Saadi skriver i några verser: ”Människor är som delar av samma kropp, för de är skapade av samma ädelsten. Om någon del råkar illa ut, kan inte de andra delarna vara oberörda. Du som inte blir berörd av andras lidande, kan knappast definiera dig som människa”.

Om hemmet

Det är skönt att ha ett hem, sa en vän häromdagen.
Hon hade flyttat runt och bott i flera länder i Europa. Först p g a föräldrarnas arbete och sedan kunde hon inte själv stanna på samma plats under en längre tid.
Jag försökte föreställa mig känslan. Att ha ett hem. Är det naturligt att höra hemma någonstans, eller är vi hemlösa i naturen?
Min erfarenhet av mitt eget flytt och min egen flykt är att i o m detta upplöstes en sfär av mina sociala föreställningar, uppfattningar, “identiteter”.

När vatten står still börjar det lukta efter ett tag.
Så är det även med oss. Vi måste röra på oss för att kunna behålla vår fräscha syn.
Det finns ett talesätt i Indien som säger att människor är som oslipade diamanter. Vi slipas och förfinas i våra möten med varandra.
Samhörigheten utvecklar oss som individer. Vi upptäcker nya sidor hos varandra och lär känna oss själva.
Det existerar inget vi. Det finns inga dom.
Oss. Hela. Alla. Samman.

Hemmet handlar om en romantisk föreställning om ett ursprung. En känsla av att vi hör till en plats.
Vi har våra “rötter”. Vi “härstammar” någonstans ifrån.
Hemmet handlar också om ett tryggt återvändande till en plats. Vart vi än reser så vet vi att där hemma finns en plats som vi har lämnat och som vi återvänder till när resan är slut.
Men vissa resor har inget slut. Vissa resor är utan återvändo.

Det är skönt att kunna ha ett hem, sa min vän häromdagen.
Ja, sa jag. Det hade varit jätteskönt!

_______________
Andra bloggar om: hem, hemmet, migration, flykt

Om begäret och jaget – Rumi om vassflöjten

Dikten om vassflöjten är den första dikten i Mowlana Rumis stora bok Masnavi Ma’navi.
Boken är Mowlana Rumis första diktsamling med över 25 000 verser. Den andra är Divan-e Shams som också är skriven efter mötet med Shams Tabrizi (Solen från Tabriz). Masnavi (betyder två och två, dubbla, duetter eller liknande) består av verser som två och två rimmar med varandra, och innehållsmässigt av olika berättelser. Dikterna i Divan-e Shams är däremot ghazaler.

Följande är min översättning av några av verserna i den inledande dikten i Masnavi som handlar om vassflöjten. Dikten är 35 verser totalt.

(verserna 1-9)
Lyssna på vassflöjten hur den berättar och hur den klagar över sin längtan:
Många har berörts av mitt skri alltsedan jag skildes från våtmarken.
Enbart de förälskade och hjärtkrossade kan förstå min lidande längtan.
Den som separeras från sitt ursprungliga själv söker sig alltid dit igen.
Jag jämrade mig i alla sammanhang, både hos lyckliga och olyckliga.
Alla såg sig själva i mitt sällskap och ingen undrade om vad jag själv gick igenom.
Det jag har inom mig skiljer inte sig från mitt gnyende men ändå ingen kan se det.
Själen skymmer inte kroppen och kroppen inte själen men ingen fått förmågan att se mitt inre.
Det är kärlekens flammor som bränner vassflöjten och som kokar inom vinet.

Masnavi kallas ibland för “Koranen på persiska”. Samlingen består av många berättelser som handlar om Koranens budskap. Som när Rumi skriver i en vers: Vi har tagit till oss kärnan i Koranen och lämnat skalet till åsnorna.
Mowlana själv lär ha sagt att hela Masnavi finns sammanfattad redan i den inledande dikten om vassflöjten, om hur den skiljs från vassriket, om kärlek, lidelse och längtan, hur den blir genomborrad, tömd, och hur man med glödande spikar gör hål i den, så att den till slut kan möta sin älskades läppar och spela kärlekens ljuvliga musik.

Rumi var en högaktad lärd man i sin stad och många vände sig till honom med sina frågor angående sin religiösa praktik.
När han träffar Shams blir han ordentligt omvälvd och önskar bli hans andliga elev. Det som är anmärkningsvärt är att Shams såg ut som en nomad, en luffare med ovårdade utseende och klädsel, och absolut inte som en läromästare. Och han fortsätter agera som en sådan vid detta första möte.
Han säger säger att han är törstig och ber Mowlana skaffa honom en stor behållare med vin. Och säger till honom samtidigt att inte gömma den så att alla på gatan skulle kunna se att Mowlana har handlat vin. Och Mowlana gör precis som Shams säger utan att säga emot honom.
Rumi skriver sina två stora mästerverk efter sitt möte med Shams Tabrizi och efter att han lämnar sitt anseende och sin samhällsställning.

Att försöka överge sina begär, sitt jag, genom att överlämna sig själv till sin läromästare är en vanlig praktik inom sufismen.
Det finns en annan berättelse från Koranen som handlar om denna “kontrakt” mellan en läromästare och en andlig elev, som är intressant att jämföra med den här berättelsen. Den handlar om mötet mellan Moses och Khidr.

Alla profeterna sägs ha sin speciella relation till Gud och Moses specialitet var att kunna tala direkt med Gud utan något medium. Andra profeter hade ärkeängeln Gabriel som en länk för att kommunicera med Gud, förutom Moses.
I sina samtal med Gud önskar han flera gånger att även ska kunna se Gud. Gud svarar varje gång att det aldrig kommer att kunna bli möjligt.
En av gångarna när han frågar samma fråga säger Gud till honom att han ska träffa en annan profet, Khidr, om han verkligen vill få förmågan att se Gud.

Moses accepterar det, reser iväg och söker Khidr och frågar honom att bli hans efterföljare. Khidr svarar att han inte tror att Moses kommer att klara av uppgiften.
Khidr var en fri personlighet och trodde inte att Moses skulle klara av att följa honom men går med på det. På ett villkor säger han: Allt än jag gör så ska du ändå följa med och inte ifrågasätta!

De börjar en resa och under den första dagen kommer de till en sjö som de måste passera. De möter några vänliga fattiga fiskare som hjälper dem över sjön. Strax innan de skulle gå av ser Moses att Khidr i smyg gör några hål i båten.
När fiskarna ror tillbaka hemåt frågar Moses Khidr om hans handling: Hur kunde du förstöra deras båt när de var så vänliga och hjälpte oss?
Khidr svarar: Har du glömt vårt kontrakt, villkoret att kunna få följa med mig på resan? Att du inte fick ifrågasätta vad jag gör? Moses ber om ursäkt och lovar att inte göra det igen.
Resan fortsätter och under andra dagen slår Khidr ihjäl en ung människa och Moses blir förstås mycket upprörd och frågar varför? Khidr svarar igen: Glömde du villkoret igen? Moses ber om ursäkt igen och de fortsätter resan.
Den tredje dagen kommer de till en stad och hade slut på mat och vatten. De frågar folk de möter efter det och blir illa behandlade och utkörda från stan. På vägen ut ur stan kommer de till en mur till en tomt som hade rasat.
Khidr säger till Moses att de ska laga muren innan de lämnar stan. Moses blir rasande och protesterar: Vi är hungriga och törstiga, det är fruktansvärt varmt och vi ska laga en mur här när de vägrar ge oss mat och vatten, och kör ut oss?

Nu förklarar Khidr resans slut. Det finns ingen möjlighet att du följer med mig längre, säger han. Jag kan ändå förstå att du reagerade starkt efter mina två första handlingar trots vår överenskommelse. De var tvärtemot vad du tror på som en god handling. Men din reaktion den här gången hade inte ens en sådan grund.
Jag ska förklara mina handlingar innan vi skiljs åt. Att jag förstörde fiskarnas båt berodde på att jag visste att regenten i regionen förbereder ett krig och håller just nu på samla alla båtar som kan vara till nytta. När de upptäcker hålen i fiskarnas båt låter de vara i fred och inte tar från de deras levebröd.
Den unga personen som jag dödade skulle bli en av vår tids värsta massmördare inom några år. Och muren som vi ska laga skymmer en förmögenhet som tillhör några föräldrarlösa barn.

De här handlingarna i berättelsen är symboler för den väg, den studie som man genomgår hos sin läromästare inom sufismen. Båten är symbolen för kroppen. Med olika praktik håller man sin fysik på en nivå för att inte bli styrande över en. Har du en bra båt kan regenten, begäret ta över den. Den unga personen som dödas är också jaget och begäret. Och den skatt man har visar man inte till allmänheten.

(verserna 19-21)
Bryt dina kedjor och gör dig fri. Hur länge ska du fortsätta att vara bunden till pengar och guld?
Om du vill ha havet i en flaska så räcker det ändå inte länge till.
Den girige får aldrig sin flaska full. När snäckan blir nöjd och sluter sig kan den bli fylld med pärlor.
(Läs mer om Rumi och dikten om vassflöjten i Café Exposé)

_______________
Andra bloggar om: Rumi, persisk poesi, erfan, begär, poesi, dikter, sufism

Om livet, bussen och åsnan

Molana Rumi säger att jaget (egot, begäret) är som en åsna som ska ta dig till din resas mål. Då och då måste du mata den för att åsnan ska orka ta dig dit. Meningen är inte att göra sig av med åsnan som många religiösa menar. Och det är inte heller att enbart mata den.
Det finns en fin symbolik i den här beskrivningen som jag gillar. Den väcker en tanke, ger en en vinkning utan att ha någon ambition att berätta om vägen. För den får varje människa själv utforska.

En annan sådan bild brukade min gamla kung fu-tränare Boris använda. Vi är som en buss full av passagerare sa han och alla slåss med varandra och försöker tränga sig fram i bussen för att ta över ratten.
chauffören, den som kan köra ligger längst bak i bussen och sover.
För mig beskriver bilden i stort mig själv och mitt vardagsliv, hur jag sysselsätter mig med allting möjligt i vardagen för att glömma den enda viktiga. Livet, jag.

En tredje liknande bild som jag alltid har i minnet är berättelsen om Noak och arken.
Jaget för mig är som Noaks ark. Vi är som ett zoo fullt med olika djur och så har vi en liten del mänsklighet. Finns det någon mening så är det att gräva upp och väcka denna lilla del.
Utan Noak skulle inte djuren kunna vara i harmoni och nära varandra. De starkare skulle attackera de svagare så fort de fick chansen och mångfalden skulle förvandlas till blodbad och krig och styre av de få. Det är därför livet ter sig så kaotiskt. Styrmannen ligger och sover någonstans och alla andra härjar.
Och just därför kan vi inte betrakta oss som överlägsna varelser. Tvärtom. Alla djur ter sig enligt deras natur med undantag från människan.

_______________
Andra bloggar om: etik, moral, filosofi, livet, Erfan

Livets relief

Livet ter sig som ett skrapande mot en relief av historia, seder och traditioner. Det handlar om en kamp om hur anpassa sig till dessa schabloner och strukturer, om att bli mjuk mot delar av denna yta, och bli hård och streta emot andra delar.
Identiteten bildas under sådana processer av kämpanden och kompromisser, individen tar form samtidigt som man växer och socialiseras till världen.

Etiken och moralen och det (jag kallar för) moraliska handlandet blir aktuella i sådana här processer, i frågan om när man ska kämpa emot strukturerna och i vilka sammanhang vara flexibel och anpassa sig till samhället och världen.
Ett sätt att förenkla valet för sig är att utgå från någon form av auktoritet: lag, religion, politisk åskådning, “sunt förnuft” och liknande övergripande etiska system. Då är det oftast vad som är rätt och fel givna på förhand: man får aldrig ljuga, man får jobba och göra rätt för sig osv. Dessa funktionella handlingssätt brukar jag kalla för pragmatik. Man utgår ifrån en mall för vad som är rätt och fel.

Handlingen och valet i livet handlar ofta inte om att välja mellan rätt och fel utan mellan alternativ med oanade och okontrollerbara konsekvenser. Det bästa man kan göra är att:
a) hoppas att man har valt det rättare alternativet,
b) vara beredd att erkänna att man har gjort fel och gottgöra det så gott det går, och
c) inse att man utvecklas och lär sig genom sina misstag.

_______________
Andra bloggar om: etik, moral, politik, livet, pragmatik

från Fihe mafih

Mowlana RumiBoken Fihe mafih är en samling av föredrag och artiklar av mowlana Rumi. Den består av många berättelser som ibland liknar predikningar.

Jag tycker de här berättelserna är bland det mest intressanta i persisk litteratur. De skiljer sig från predikningar på det sättet att de inte talar om för dig hur du ska leva, vad som är rätt och vad som är fel.
Berättelserna handlar inte om att få läsaren anamma sig ett schablon för att anpassa livet efter det. De ger å andra sidan ledtrådar, betonar och understryker det som är av mer betydelse för livets gång i en kaotisk verklighet.

Förlora aldrig hoppet. Hoppet är resans början. Om du inte befinner dig på vägen kan du alltid hålla dig vid dess början.
Tänk inte så mycket på de misstag du har begått och börja istället med att göra det rätta. När du håller dig till det rätta har du samtidigt hållit dig från vad som är fel.

Din ärlighet är som Moses käpp och dina felgärningar är som trollkarlarnas troll och påhitt. När det rättfärdiga (haq) träder fram slukar den allting annat.
Om du har gjort något fel har du gjort det mot dig själv. Dina felsteg kan aldrig befläcka vägen till den rättfärdiga (haq)

(s 9 i min persiska översättning)

Och följande är min översättning av ett senare stycke i boken:

Någon sa en gång: “jag har glömt någonting här…”.
Gud svarade att det finns enbart en sak i livet som är viktig att inte glömma. Om du glömmer allting annat men inte detta, finns det ingenting att oroa sig över.
Och om du genomgår och minns allting annat och glömmer det här, har du egentligen inte gjort någonting. Det är som att du har fått ett uppdrag att genomföra och gör hundra andra saker istället.

Vi har kommit till denna värld för en uppgift, och det är meningen. Utför vi inte uppgiften har vi inte gjort någonting överhuvudtaget.

(s 14)

_______________
Andra bloggar om: Rumi, persisk poesi, erfan, livet, poesi, dikter

Ny översättning av Hafez

Läste i GFT idag att Ashk Dahlén har gjort en direkt översättning av den persiska poeten Hafez till svenska.

Hafez är en av de mest intressanta poeterna någonsin. Hans bakgrund är mer av ett mysterium och det har gjort att det finns olika uppfattningar och tolkningar om dikternas innehåll och meningar.

Att dikterna handlar om vin, förälskelse och den temporära njutningen har orsakat motstridiga uppfattningar om hans avsikt om någon andlighet. En del menar att dessa är symboler för en nära relation till Gud, och andra menar att de helt enkelt står för vad de är i dikterna och inteär symboliskt menade. Att den andliga och sufiska Hafez sägs tillhöra malamati-skolan får detta kontreversens hjul rulla ännu ett varv och gör inblicken omöjlig men diskussionen ännu mer spännande.

Hafez heter egentligen Shams-o Din Mohammad (shams=sol, din=religion, tro) men kallades så för att han kunde den heliga Koranen utantill. Hafez betyder både beskyddare och att kunna någonting (som t ex en dikt) utantill.

Masnavi

Masnavi Ma’navi är Mowlana Rumis första diktsamling med över 25 000 verser. Den andra är Divan-e Shams som också är skriven efter mötet med Shams Tabrizi (Solen från Tabriz). Masnavi (betyder två och två, dubbla, duetter eller liknande) består av verser som två och två rimmar med varandra, och innehållsmässigt av olika berättelser. Dikterna i Divan-e Shams är däremot ghazaler (vars utvalda dikter i engelsk översättning har sålt mycket i USA och var bästsäljare när den kom ut 97).

Mowlana var en högaktad lärd man i sin stad och invånarna vände sig ofta till honom med sina frågor angående sin religiösa praktik.

När han träffar Shams blir han ordentligt omvälvad och ber honom bli hans läromästare. Det som är anmärkningsvärt är att Shams såg ut som en nomad, en luffare med ovårdade utseende och klädsel, och absolut inte som en läromästare. Och han fortsätter agera som en sådan vid detta första möte.

Shams ber Mowlana att skaffa honom en stor behållare med vin först. Och säger till honom också att inte gömma den så att alla på gatan skulle kunna se att han har handlat vin. Och Mowlana gör precis som Shams säger utan att ifrågasätta eller tvivla på honom.

Masnavi kallas ibland för “Koranen på persiska”. Samlingen består av många berättelser som handlar om Koranens budskap. Som när han skriver i en vers: Vi har tagit till oss kärnan i Koranen och lämnat skalet till åsnorna.

Mowlana själv lär ha sagt att hela Masnavi finns sammanfattad redan i den inledande dikten om vassflöjten, om hur den skiljs från vassriket, om kärlek, lidelse och längtan, hur den blir genomborrad, tömd, och hur man med glödande spikar gör hål i den, så att den till slut kan möta sin älskades läppar och spela kärlekens ljuvliga musik (tipsa gärna om ni känner till en bra översättning av dikten, på svenska eller engelska).

Läs gärna Café Exposés fina artikel om mowlana Rumi och vassflöjten.

Den mänskliga samhörigheten

Det här är min översättning av den persiske poeten Saadis dikt som står på FN-byggnadens ingång. Tänkte skulle vara en passande utgångspunkt för det nya året.
Gott nytt år!

Människor är som delar av varandra eftersom de är skapade av samma ädelsten

Om någon del råkar illa ut kan inte de andra vara oberörda
Du som inte berörs av andras lidande kan inte definiera dig som människa


på persiska:
Bani adam aazaye yek digarand, ke dar afarinesh ze yek goharand

cho ozvi be dard avarad rozegar, degar ozvha ra namanad gharar

to kaz mehnate digaran bi ghami, nashayad ke namat nahand adami

_______________
Andra bloggar om: FN, dikter, poesi, mänskliga rättigheter, nyår
__________________________________________________________________