Det finns barn och det finns flyktingbarn

Min ledare i ETC Göteborg:

Tisdagen den 27 september sattes två barn i Göteborg på ett specialchartat plan och utvisades till Azerbajdzjan. De hade tidigare blivit fosterhemsplacerade på grund av att de hade blivit misshandlade av sina föräldrar inför ögonen på socialtjänsten. Nu var det så att föräldrarna inte fick uppehållstillstånd på sin asylansökan och då sammanförde man dem och barnen och visade ut dem från Sverige på det viset.

Barnen var födda i Sverige och aldrig varit i Azerbajdzjan. Nu skickas de till ett främmande land tillsammans med föräldrar som svenska myndigheter tidigare ansett som olämpliga.

Tidigare i sommaren, en tidig morgon i juni månad, går tretton poliser in i en lägenhet i Filipstad och hämtar en familj för att utvisa till Libanon. Familjen var aktiva i samhället och aldrig försökt att gömma sig. Tre av barnen som hade gått i svensk skola i 4,5 år hämtas tillsammans med föräldrarna utan någon chans att ta farväl från vänner och klasskompisar och andra bekanta. De sattes på ett flyg till Libanon för att bli flyktingar på nytt i sina föräldrars hemland. För att börja i skolor som har franska och arabiska som språk vilka barnen inte längre behärskade.

Detta händer barn i Sverige hela tiden. Papperslösa barn omfattas av en utlänningslag som inte respekterar barnkonventionen. FN:s barnrättskommitté har år efter år kritiserat Sverige av den anledningen utan något resultat. Ansvariga politiker och Migrationsverket hänvisar till ett annat påhittat hänsynstagande. De menar att de vill förhindra att barnen blir utnyttjade av sina föräldrar för att kunna få uppehållstillstånd.

I början av 2000-talet blev det klart för allmänheten hur flyktingbarnen behandlades av Migrationsverket och gränspolisen. Bilden av apatiska barn som lastades på bår på ett flygplan blev en talande bild av den svenska flyktingpolitiken. Den cyniska reaktionen från dåvarande migrationsministern Barbro Holmberg och verkets ”nationella samordnare” Marie Hessle var att barnen spelade sin apati i hopp om uppehållstillstånd. Senare spred de rykten om att föräldrar tvingade sina barn att väta sina sängar, svälte dem och gav dem droger.

Gellert Tamas har avhandlat myndigheternas spel i boken “De apatiska. Om makt, myter och manipulation”. Det Tamas också gör i det omfattande dokumentet över denna skamfläck i den svenska flyktingpolitikens historia, är att undersöka vilka dessa barn var och vad de hade för bakgrund. Det visade sig att de tillhörde de mest utsatta gruppen av flyktingar och somliga hade bevittnat mord och våldtäkt på sina nära och kära.

Ett barn kan inte spela apati. De här barnen hade ännu en gång bevittnat ett svek från de vuxnas värld. Denna gång från ett land som de trodde skulle vara barnens paradis, som inte befann sig i krig och som tog hänsyn till barnens bästa. Denna insikt om den apatiska världen var droppen som fick deras bägare att rinna över.

Barnkonventionen gäller ALLA barn som befinner sig inom Sveriges gränser. Inga andra hänsyn ska tas i samband med hur myndigheterna avgör barnens framtid. Enligt artikel 3 ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet, och detta avgörs i varje enskild fall och med hänsyn till barnets åsikt och erfarenhet. Detta borde även vara en självklar del i utlänningslagen. För barn tillhör inga nationer.

_______________
Andra bloggar om: Barnkonventionen, Asylrätt, ETC, Flyktingpolitiken, Utlänningslagen, Mänskliga rättigheter

Jag har en liten sverigedemokrat på min axel

Ibland kommer jag på mig själv när jag beter mig lite annorlunda mot någon. Om jag har känner att jag inte har varit särskilt trevlig mot personen. Då brukar jag i så fall tänka efter om jag hade gjort rätt. Det är i och för sig aldrig rätt att vara otrevlig men man är ju trots allt människa och kan inte alltid bemöta allt och alla på ett positivt sätt oavsett.

Ett enkelt sätt man kan testa det här på är att tänka efteråt om man hade agerat på samma sätt om det hade varit någon annan. Hade jag reagerat på annat sätt om det hade varit en äldre person, ett barn, man, kvinna, min chef?
Jag brukar testa mitt agerande mot de olika social kategorier som finns. Om jag känner att mitt förhållningssätt ändras erkänner jag för mig själv att jag utnyttjat något maktövertag. Jag har i såfall diskriminerat och kränkt personen i fråga.
I bästa fall har jag möjlighet att träffa personen igen och försöka gottgöra mitt agerande.

Nu finns det ett politiskt parti också i Sverige som använder dessa våra sociala tillkortakommanden för att vinna anhängare och få mer makt. En makt på bekostnad av de maktlösas motsättningar. Istället för att kräva vår rätt av de som suger ut vårt blod vänder vi oss till de ännu mer utsatta i samhället. Istället för att ställa oss mot de som skor sig på vårt arbete och arbetslöshet, hävdar vi att det är De Andra som tar våra arbeten.

Ibland sitter en sverigedemokrat på min axel och manar mig att kategorisera och kränka människor när jag möter dem. Och det händer att jag följer uppmaningen. Men jag testar mig och försöker erkänna mitt misstag efteråt. Denna erkännande gör skillnaden.
_______________
Andra bloggar om: rasism, vardagsrasism, sverigedemos, diskriminering, Sverigetalibanerna

Vardagsrasismen blir mer öppen

Träffade en gammal bekant idag eftermiddag på Willy’s i kön till kassan. Han var sur på mig för att jag inte velat låta honom hjälpa mig med vårt kafé. Han hade flera gånger bett om att göra det och jag tackade och tackade nej till erbjudandet.
Han tyckte att jag aldrig skulle bli rik och framgångsrik vilket jag gick med på och accepterade, förklarade att pengar inte är det primära i mitt liv så länge jag mår bra och trivs med det.
Mitt neutrala icke-konfrontativa bemötande provocerade honom ännu mer. Han började förklara för mig att vi asiater inte riktigt förstår han europén (han kommer ursprungligen från Ungern) och därför inte riktigt passar in här i det Sverige.

Att jag passar in här eller inte tyckte jag var mitt eget problem och inte hans. Lev ditt eget liv och skit i mitt, sa jag till honom.
Men han höll inte med. Om folk inte tycker om mig borde jag åka tillbaka hem till Iran tyckte han.
Om han tycker om mig eller inte har ingen betydelse i mitt liv förklarade jag för honom.
Synd att det inte är som i Ungern här, sa han, för då skulle folk slänga ut mig från landet med en gång.
Du tänker på fascisterna som öppet marscherar där? Är du stolt över det?

Det här var en del av vår diskussion, han på ett lägre volym och jag på en högre men ändå sansat. Han var berusad bör tilläggas.
Han ville fortsätta med sin rasistiska utskällning och jag sa att det räckte och att jag inte ville prata mer med honom, med mycket hög röst den här gången och mycket bestämt så att han förstod att han inte kan fortsätta, “inte med den tonen!” försökte han med, jag upprepade det jag hade sagt en gång till, “håll käften!” sa han och försvann ur affären.

Jag funderade efteråt på det han sa om “asiater” och europér och om att jag är oönskad i Sverige och får åka hem. Han syftade onekligen på rasisternas och fascisternas frammarsch i Europa och våra egna som har blivit valda in i Riksdagen.
Det är inte första gången jag hör en äldre invandrad man från Europa som pratar i de banorna. Senast var det ett par månader innan valet då jag mötte en itaienare skryta om att hans far hade varit fascist och krigat med Mussolini, att sverigedemos var riktiga svenskar och vi som delade flygblad mot dem hade inget att göra här och borde åka hem.
Jag blir förvånad och upprörd när en bekant pratar i de termerna. Hade han varit yngre och starkare hade han försökt med att slå mig. Det såg jag i hans ögon när han bad mig hålla käften och gick sin väg till slut.

_______________
Andra bloggar om: rasism, vardagsrasism, sverigedemos, fascism

En dikt av den amerikanska poeten Jean Toomer

Jag tillhör ingen särskild ras. Jag är av mänsklig ras, en människa i stort i människans värld, och jag förebådar en ny ras.
Jag kommer inte från någon särskild trakt. Jag kommer från jorden.
Jag tillhör ingen särskild klass. Jag är av mänsklig klass, och jag förebådar en ny klass.
Jag är varken man eller kvinna eller någonting däremellan. Jag är av kön, med manliga förtecken.
Jag trampar ingen särskild mark. Jag trampar den mark som är att finnas till.

Jean Toomer, Essentials (XXIV), Översättning av Anna Wahlgren citerad i Stefan Jonssons De Andra.

_______________
Andra bloggar om: rasism, Jean Toomer, poesi, dikter

den förtryckande dumheten

Medmänsklighet och solidaritet i dagarnas yttrandefrihetsdebatt innebär att stå emot fundamentalister, och islamofober och rasister, vilka livnär sig på varandras världsbild och vill utpressa och kidnappa alla andra i sin dumma “antingen är du med oss eller mot oss”-värld.

_______________
Andra bloggar om: rasism, demokrati, yttrandefrihet, kränkning

Till den hämmade polisen

Hur kan hämmandet för att inte kränka andra som står under ens makt vara allvarligare än att använda rasistiska benämningar som apjävel, blattejävel och Neger Niggersson under polisarbetet?

Den som är stark måste vara snäll, sa Pippi långstrump. Det är något du får lära dig Snutjävel!
(jag behöver väl inte förklara att benämningen riktar sig enbart till poliser med denna speciella jargong?!).

_______________
Andra bloggar om: rasism, demokrati, polisen, kränkning

De svenska öarna

Sverige består av över 220 000 öar varav hälften ligger vid den 11 500 km långa havskusten och de intilliggande skärgårdarna. Resten ligger i inlandet och är mer sammanhängande, mer eller mindre omärkbara när man rör sig i städerna.
Sverige består för mig av ytterligare flera öar. Mentala och sociala öar som uppenbarar sig när jag märker att jag har passerat en gräns och befinner mig på annanstans främmande.

Det händer med en reaktion som brukar uppstå i den vardagliga interaktionen
då jag ser mig betraktas,
beaktas,
värderas och placeras i ett fack i den sociala hierarkin där en oklar och odefinierad norm,
en odefinition som innebär att man inte ska avvika alldeles för mycket,
att man visat sin goda vilja, slätat över alla taggarna och andra egenheter,
speciellt om man nu råkar vara född utomlands eller ser ut att vara det,
och med viss flexibel tolerans beroende av avvikelsens natur.

Varje gång jag känner på mig en blick eller hör repliken och frågan kommer jag på mig själv. Då inser jag att jag har gått vilse igen in på en främmande ö: var kommer du ifrån?, bra svenska du pratar!, du är ju nästan svensk!
Dessa med en välmenande blick och ett dolt godkännande leende.

Sverige är för mig ett land med många små öar. Jag känner mig hemma på vissa, och främmande på andra.
Göteborg är hemma. Stockholm är hemma. Fast öarna finns även där.
Jag är hemma i Göteborg, bott här länge i olika delar av stan. Här har jag gått i skolan och har mina närmaste vänner. Bott i Angered, i Kortedala och Bergsjön, i Gårda, på Masthugget, Hisingen, och Johanneberg.
Jag bodde på Johanneberg i några månader i början av 90-talet. Hade en mysig etta högt upp i ett av de gamla husen högst upp på kullen, fem minuter springavstånd till plugget och lika långt cykelavstånd till Avenyn. Längre och jobbigare hem dock med tanke på mördarbacken.

Jag fick min lägenhet när två av mina vänner flyttade ihop. Redan första dagen, när vi lastade av möblerna från lastbilen fick jag min första välkomsthälsning, från ett ungt par som inte kunde dölja sin förvåning och hejda sig från frågan: ska ni flytta in hit?
Min vän svarade med en irritation och ironi i rösten att det bara var jag som flyttade in och att de var med enbart för att hjälpa till med flytten.
Andra dagen fick vi ett andra möte med en annan granne. Jag och min vän städade och dammsög min lägenhet och hade musiken på hög volym.
En upprörd dam knackade på dörren och sa att musiken var alldeles för hög. Min vän sänkte ljudet med en gång och jag bad om ursäkt och förklarade att det var för att vi höll på att dammsuga och försäkrade henne om att vi ska tänka på ljudnivån och inte spela högt.
Hon var inte nöjd och fortsatte med att förklara att det var barn som sov så här dags, klockan var fyra på eftermiddagen, och att vi måste förstå bättre. Och det fortsatte så: jag bad om ursäkt och hon fortsatte sitt upprörda föredrag om hur man beter sig här i Sverige.
Till slut stängde jag dörren framför näsan på henne.

Några dagar senare hade värden skickat ett brev till min vän som hade lägenheten, om att de hade fått reda på att hon hade hyrt ut lägenheten i andra hand och att hon inte fick göra det. De hade fått ett klagomål att det bor tre iranier i den lilla lägenheten och att de hela tiden bråkar med varandra.
Min vän svarade att så inte var fallet, att det bara var en person som bodde där och att hon visst fick hyra ut sin lägenhet i kortare perioder eftersom hon var student och inte ville gå miste om kortare studier på andra orter.
Vi kunde inte övertyga värden men tog bort mitt namn från dörren och låtsdeas att jag inte bodde där längre.
Det där var en jobbig period för mig. Jag känner fortfarande obehagskänslan emellanåt. Minnena kan ibland sätta sig över verkligheten även om jag inte längre är lika berörd av det.

Det finns många öar i Sverige, hemmaöar och andra.
För mig representerar Johanneberg en av de isolerade öarna,
som jag ibland känner passerat in utan att ha märkt det själv,
känner den värderande blicken på mig från sidan eller på nacken,
detta i väntan på en ögonkontakt för att förmedla den välvilliga, godkännande blicken,
det dolda men ändå synliga leendet för att säga att du har skött dig bra, har klarat dig bra här hos oss,
att du är ok,
så länge vi inte behöver dela samma trappgång.

_______________
Andra bloggar om: rasism, dikter, Göteborg, segregation

SVT och rasism

Jag hör och häpnas över Aktuellts reportage nu: En del skolor har valt att släppa in vissa politiska partier för att informera i skolan men inte alla, t ex sverimokrater och nationalokrater (ni vet vilka som menas här, vill inte använda orden Sverige och demokrati i samband med dessa).
Reporterns fråga till sverimokraternas pressekreterare: kan du inte förstå att det finns studenter med invandrarbakgrund i skolorna och att de ansvariga vill skydda dem från er som vill slänga ut dem och deras familj.
svar: Nej. Det är som att inte släppa in SSU i skolorna för att det finns studenter som är moderater.

Att räkna rasistiska partier som alla andra och låta idioten komma undan med ett sådant idiotiskt svar precis efter Uppdrag gransknings gedigna program om Vellinge i den andra kanalen! Finns det någon konsekvens i SVT?

_______________
Andra bloggar om: rasism, demokrati, SVT, valet

Hemlöshet och apati

Läser månadens Faktum och blir lite sorgsen. Det finns två sidor med dödsannonser på faktumfösäljare som nyligen dött och jag känner igen några. Många hemlösa har inte anhöriga som vill minnas deras liv och död för att sätta in en annons i någon tidning.

I en annan del av tidningen kan man läsa ett stycke ur Gellert Tamas senaste bok De apatiska. Om makt, myter och manipulation.
Boken är över 600 sidors redogörelse för diskussionerna kring de apatiska barnen, vilket tog fart kring år 2003. Tamas visar hur regeringens utredare Marie Hessle var inblandad i polisanmälningarna och följaktligen misstänkliggörandet av barnens föräldrar.

Jag kommer väl ihåg den tiden. Jag såg hur många barns glädje och förhoppningar malades sönder i den svenska asylprocessen. Många som hade lämnat grymma förhållanden och kommit till en Astrid-Lindgrens-värld, till ett till synes barnets paradis som visade sig vara grym även den.
Tamas bok kommer att spela en viktig roll i samtida historieskrivningen, precis som Lasermannen som kom ut för några år sedan.

Gellert Tamas kommer för övrigt till Hisingens bibliotek den 4:e februari och pratar om boken.

_______________
Andra bloggar om: Gellert Tamas, , flyktingpolitik, Annica Ring, apati, Marie Hessle

Jag är rasistens mardröm

Adrian Piper citerad i Stefan Jonssons Andra platser:

Jag är rasistens mardröm, ett tecken på all rasblandnings obscenitet. Jag är en påminnelse om att segregationen är maktlös; ett levande bevis på att det sexuella begäret penetrerar rasbarriärer för att reproducera sig. Jag är den främmande inkräktaren, den osynliga spionen […]. Jag företräder den motbjudande möjligheten att envar är “befläckad” av svart påbrå: om någon kan se ut som jag och låta som jag och likväl vara svart, vem kan i så fall vara obestridligt vit?

_______________
Andra bloggar om: rasism, Adrian Piper

Vett och etikett für alle!

Regeringen och Nyamko Sabuni intensifierar sin politik vad gäller nyanlända invandrare och visar sin uppfattning om invandrarnas inkompetens att klara sig i det nya samhället. “Invandrare ska lära sig våra värden” heter det och utbildning till all ära så väcker regeringens linje en del frågor. Framförallt för att man blandar universella etiska värden ihop med specifika svenska seder.

Är “jämställdhet och respekt för ungdomars integritet” enbart svenska värderingar? Det är inte att blanda ihop med förmågan att komma i tid till ett möte eller att kunna stå i kö, vilket också kan diskuteras.

Borde man kanske inte införa en test för alla nyanlända för att se vilka som får godkänt i jämställdhet och demokrati och vilka som får genomgå utbildningen?

Eller varför inte en utbildning för de redan bosatta i Sverige om exempelvis misshandel mot kvinnor? Förra året anmäldes över 28000 fall av misshandel mot tjejer över femton år.

Om regeringen ser “kulturbytet” och -krocken som problematiska så varför inte i konsekvensens namn hålla en snabbkurs om barn och ungdomars integritet för alla svenska män som semestrar i Sydostasien?

_______________
Andra bloggar om: rasism, mänskliga rättigheter, vett och etikett, demokrati, migration, regeringen

Promoe & Timbuktu – Ge oss Sverige tillbaka

Jag kunde inte skriva en låt själv men är glad att två av de bästa i Sverige har gjort det.
Det är inte kul att få ett sånt i brevlådan när man själv är “the target” (vad heter det på svenska? målgrupp? ;))

_______________
Andra bloggar om: musikvideo, rasism, sverimokraterna, Promoe, Timbuktu, EU-val

Love Music Hate Racism

Det blir en festfull vecka denna med Rätt till vård-festen på Sticky ikväll och Älska musik hata rasism på torsdag på Röda sten.

Apropå rasism och mänskliga rättigheter så läste jag Daniel Poohls ledare igår, om Per Schlingmanns (m) förslag om kontrakt för nyanlända invandrare. En vass och bra text av Daniel med förslag på vilka andra i samhället som skulle behöva skriva på ett sådant kontrakt.

Sverimokraterna (jag tycker det är orättvist att ett rasistiskt parti har tagit beslag på två fina ord som Sverige och demokrati och därför valt att kalla dem så här.. ni vet ju vilka jag menar ;)) har idag runt fyra procent sympati enligt opinionsundersökningar. Det stora demokratiska problemet blir när de stora partierna väljer att driva politik med rasismens glasögon vilket sverimokraterna gör. Då börjar man först trampa på de mest utsatta och diskriminerade.

_______________
Andra bloggar om: mänskliga rättigheter, rasism, konsert, expo, sverimokraterna,