Jag har en liten sverigedemokrat på min axel

Ibland kommer jag på mig själv när jag beter mig lite annorlunda mot någon. Om jag har känner att jag inte har varit särskilt trevlig mot personen. Då brukar jag i så fall tänka efter om jag hade gjort rätt. Det är i och för sig aldrig rätt att vara otrevlig men man är ju trots allt människa och kan inte alltid bemöta allt och alla på ett positivt sätt oavsett.

Ett enkelt sätt man kan testa det här på är att tänka efteråt om man hade agerat på samma sätt om det hade varit någon annan. Hade jag reagerat på annat sätt om det hade varit en äldre person, ett barn, man, kvinna, min chef?
Jag brukar testa mitt agerande mot de olika social kategorier som finns. Om jag känner att mitt förhållningssätt ändras erkänner jag för mig själv att jag utnyttjat något maktövertag. Jag har i såfall diskriminerat och kränkt personen i fråga.
I bästa fall har jag möjlighet att träffa personen igen och försöka gottgöra mitt agerande.

Nu finns det ett politiskt parti också i Sverige som använder dessa våra sociala tillkortakommanden för att vinna anhängare och få mer makt. En makt på bekostnad av de maktlösas motsättningar. Istället för att kräva vår rätt av de som suger ut vårt blod vänder vi oss till de ännu mer utsatta i samhället. Istället för att ställa oss mot de som skor sig på vårt arbete och arbetslöshet, hävdar vi att det är De Andra som tar våra arbeten.

Ibland sitter en sverigedemokrat på min axel och manar mig att kategorisera och kränka människor när jag möter dem. Och det händer att jag följer uppmaningen. Men jag testar mig och försöker erkänna mitt misstag efteråt. Denna erkännande gör skillnaden.
_______________
Andra bloggar om: rasism, vardagsrasism, sverigedemos, diskriminering, Sverigetalibanerna

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *