Måste se till ungdomars behov

Vi lever i en unik tidsperiod vad gäller välfärden. För första gången i modern tid kommer de kommande generationerna att få en sämre ekonomisk levnadsnivå jämfört med sina föräldrar. 23 procent av ungdomarna i dag har varken arbete eller studerar. De som jobbar går inte säkra, eller jobbar deltid. Många lever med en stor oro för framtiden.

På samma gång som vi lämnade industrisamhället har vi sakta men säkert trätt in i ett konsumtionssamhälle.
Förr handlade produktionen om att tillgodose oss med våra dagliga behov så gott som möjligt. Produktionen idag handlar om att sälja fler och modernare prylar utan att vi egentligen är i behov av dem. Ett fordon som var avsedd för att underlätta livet och förflytta oss från en punkt till annan är idag främst en statuspryl. Dyra stadsjeeper säljer som aldrig förr även om köparna bor i storstaden och många gånger klarar sig mycket bättre med kollektivtrafiken.

Vi strävar hela tiden efter senaste modellerna av mobiltelefon trots att våra egna fungerar mycket väl. Nya platta TV-apparater ersätter numera de gamla fungerande. Och så vidare.

Kravallerna i London i augusti förra året var inget bröduppror. De var ett annorlunda uttryck på vår konsumtion. Affärer plundrades främst på märkeskläder och elektronik. Flera av de ungdomar som fick flerårigt fängelsestraff hade blivit tagna på bild av kamerorna i sådana affärer. En av dem som fick ett långt straff hade gått in i en sportaffär, prövat flera Nike-skor och kommit ut med ett par som passade.
Även gängkriminalitet bland ungdomar handlar om att uppnå ekonomisk status fast på olagligt sätt. Många gånger på grund av att man inte har möjlighet att komma långt på annat sätt.

För flera år sedan blev jag kallad till arbetsintervju i Bergsjön för att jobba med en grupp tonåringar som hade börjat sysslat med småkriminalitet. Enhetschefen och flera av dem som var inblandade i projektet var med på mötet. Chefen blev väldigt glad när han fick veta att jag själv bor i Bergsjön och ville gärna att jag skulle komma till en andra intervju angående tjänsten.

Trots att jag var arbetslös och hade blivit utförsäkrad från min A-kassa tackade jag nej. Jag visste inte vad jag kunde erbjuda ungdomarna i Bergsjön. Jag hade ingen kunskap om ungdomsverksamheten i området. Hade det varit i Hammarkullen hade jag känt till ungdomshuset Mixgården där man erbjuder många meningsfulla och utvecklande aktiviteter till ungdomarna som bor i området.

När jag gick hem från Teleskopgatan till Siriusgatan funderade jag på varför det inte finns sociala projekt för den stora majoriteten av ungdomar? De som trots alla dessa svårigheter och hinder klarar sig och lyckas? De måste vara fantastiskt starka och drivna individer, som vi skulle kunna lära oss en hel del av.

Vi måste se till ungdomarnas behov och stödja dem. För det ansvar som vi har gentemot dem och för vår egen framtids skull. Och vi måste vara mer noggranna och inte se de få som hamnat snett och sticker ut som representanter för alla. Så gör till exempel Sverigedemokraterna och liknande partier i andra länder i Europa.
De flesta kämpar sig fram och många av dem som hamnar snett reder ut sitt liv till slut.

Det värsta med ungdomarna idag är det att de är unga, sa en vän ironiskt en gång. Ungdomar står inför en svår utmaning i den kultur de har ärvt från oss. De behöver vårt stöd samtidigt som de utmanar våra värderingar och öppnar våra ögon för andra alternativ.

(Publicerad i ETC Göteborg nr 4, 2012)

_______________
Andra bloggar om: ungdomar, konsumsion, konsumism, status, prylar

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *