Ny översättning av Hafez

Läste i GFT idag att Ashk Dahlén har gjort en direkt översättning av den persiska poeten Hafez till svenska.

Hafez är en av de mest intressanta poeterna någonsin. Hans bakgrund är mer av ett mysterium och det har gjort att det finns olika uppfattningar och tolkningar om dikternas innehåll och meningar.

Att dikterna handlar om vin, förälskelse och den temporära njutningen har orsakat motstridiga uppfattningar om hans avsikt om någon andlighet. En del menar att dessa är symboler för en nära relation till Gud, och andra menar att de helt enkelt står för vad de är i dikterna och inteär symboliskt menade. Att den andliga och sufiska Hafez sägs tillhöra malamati-skolan får detta kontreversens hjul rulla ännu ett varv och gör inblicken omöjlig men diskussionen ännu mer spännande.

Hafez heter egentligen Shams-o Din Mohammad (shams=sol, din=religion, tro) men kallades så för att han kunde den heliga Koranen utantill. Hafez betyder både beskyddare och att kunna någonting (som t ex en dikt) utantill.

One thought on “Ny översättning av Hafez

  1. Det sägs ibland att persisk poesi är svår(are) att förstå för en västerlänning, att man missar en del aspekter av texten om man inte läst eller på annat sätt har kunskap om Koranen och dess budskap. Kanske är det så. Men den som till exempel är rädd för att tolka persisk poesi “fel” eller bara vill få ut så mycket som möjligt av läsningen, har mycket att vinna på att läsa den nyutkomna samlingen “Dikter” av 1300-talspoeten Hafiz (eller Hafez som namnet också kan stavas), i översättning av Ashk Dahlén, religionshistoriker och forskare i muslimsk kultur och idéhistoria vid Kungliga Vitterhetsakademien och Stockholms universitet.

    Hafiz är stor i persisk litteratur, och då menar jag STOR, närmast att jämföras med den för västerlänningar kanske mer kände Rumi, eller för att ta ett par kanske mer välkända exempel: Shakespeare och Homeros. Just precis, exakt så stor är han. Ändå har det tagit en sisådär cirka drygt 600 år för att vi ska kunna läsa honom i direktöversättning på svenska. Faktiskt är det här första gången som Hafiz presenteras i direkt översättning till ett skandinaviskt språk. Hm? Varför är det så? Jo, för att Hafiz helt enkelt är så svåröversatt, och det beror inte enbart på dikternas metrik och rytm: Hafiz produktion består av cirka 600 dikter, merparten av dem korta lyriska dikter (nej någon jätteproduktiv författare var Hafiz inte, men det är väl ännu(?) ett bevis på att kvalitet ofta går före kvantitet), så kallade ghazaler, bevarade i samlingen “Diwan”, alla med en svåröversatt rimflätning där tvåradingar bildar enhetliga tankemönster, laddade med symbolik. Inte sällan liknas hafizisk ghazal vid “pärlor trädda på en tråd”. Det låter lite fint, tycker jag.

    Finn Thiesen, docent i orientaliska språk vid Oslo universitet och en av vår tids stora Hafizkännare, och som är den som skrivit förordet till den här boken, menar rent av att Hafiz är “omöjlig att översätta till andra språk”, och skriver bland annat:
    Själv har jag sysselsatt mig intensivt med Diwan sedan slutet av 1980-talet och upptäcker ständigt nya aspekter. I detta avseende påminner Hafiz om Mozart hos vem man också kan finna nya nyanser i stycken som man dessförinnan trodde man var helt hemmastadd i.
    Vad Dahlén gjort är också en så kallad “gendiktning”, en slags fri översättning där han, som Thiesen uttrycker det, “klä[r] sin personliga upplevelse av den persiska diktaren i en svensk poetisk språkdräkt”. En mycket lyckad språkdräkt, måste jag säga. Kan man inte läsa Hafiz i original (jag kan det inte) så går det lika bra med Ashk Dahléns tolkningar.

    Förutom en mängd dikter består dessutom halva “Dikter” av intressanta texter/artiklar, skrivna av Dahlén, om Hafiz liv, hans diktarroll, den sufiska traditionen, Hafiz symbolspråk, mystikern Hafiz och så vidare. Initierat belyser Dahlén Hafiz och hans litterära produktion ur en rad skiftande perspektiv; faktiskt känns det lite som att få en stor knippa nycklar som öppnar hemliga dörrar in i ett dikternas dolda rum. Vill man nå full textförståelse (vad nu det är? Inte för att författarens syfte är oviktigt, men personligen tror jag inte att författarens syfte är textens enda “rätta” tolkning) eller i alla fall önskar förstå så mycket som möjligt av Hafiz dikter, kommer man helt enkelt inte undan här.

    Och om vad Hafiz dikter “egentligen” betyder tvistar, bokstavligt talat, de lärde. Är Hafiz huvudsakligen en sinnlig erotiker, en kärlekens sångare, eller handlar allting bara om gudomlig kärlek, sufisk mystik och andlighet? En stor del av dikterna kretsar, ja faktiskt, som hos Bellman kring kvinnor och vin. Skådeplatsen är ofta vinstugan. Men är det så att Hafiz när han hyllar rumlaren och drinkaren egentligen använder vinet i en slags metaforisk betydelse för andlig berusning? Och är vinhandlaren bara en vanlig vinhandlare, eller är han en symbol för “den andlige vägledaren”? Hafiz betyder “den som bevarar och minns”, en, skriver Dahlén, “hederstitel för den som kan hela Koranen utantill”. Kanske är det så att det mest spännande med Hafiz dikter är själva tvetydigheten, att dikterna kan vara allt i ett. Själv tror jag nog man kan läsa Hafiz lite hur man vill. Kanske förstår man helt enkelt honom olika, beroende på humör och tillfälle.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *