Om motstånd

En dikt jag läste på litteraturfestivalen Textival igår:

Motstånd.
Mot-stånd.
Att stå emot.
Att stå emot en händelse.
Att stå emot en utveckling.
Kan man stå emot en ordning? En samhällsordning? En världsordning?
För utvecklingen handlar egentligen inte om en utveckling, om en rörelse eller en förändring som går framåt, och uppåt.
Motstånd handlar om att ställa in sig i en ordning innan ställa sig emot den.

Mots-tånd. Att stå emot.
Att stå emot en förtryckande ordning. Att inte acceptera ett förtryck. Att inte ta emot skit. Att inte nöja sig med det som man får utan kräva det man har rätt till; frihet, mänsklighet, värdighet, rätt.

Motstånd.
Som i en motståndsrörelse.
Som att ge sig på strukturer och försöka bryta ner dem.
Som att utmana evigt befästade sanningar, dekonstruera dem och visa att annat är tänkbart,
och även möjligt.

Motsånd som i en guerillarörelse.
Som i att samla sig, även som få, för att bryta sönder en cementerad ordning,
också befästad och bevakad av mycket få, men med ack så oerhört stor makt.
Den lilla minoritet som suger ut majoriteten och dessutom trakasserar och terroriserar dem,
och håller dem i ett apatiskt tillstånd,
som trots allt har ett liv, även om det är ett potentiellt sådant, liksom i ett frö som kan vara stilla i åratal, och med ett lätt vindslag förflytta sig från en punkt till en annan närliggande,
möta annat tillstånd som vänder det potentiella, det apatiska, till rörelse och förändring.
De få som visar de många att ett annat är möjligt.

Mot-stånd. Att stå emot.
Som i att stå emot en utveckling. En utveckling som egentligen är en missveckling, en bakåtvändning. Att stå emot en förändring som avhumaniserar, avlivar.
Ett mot-stånd. Inte nödvändigtvis till det bättre utan till det mindre sämre.

Motstånd som i barnets motstånd.
Som i att säga: om det här är det bästa ni har bestämt om mig så är det här inte MITT bästa.
Att bestämma mitt bästa är mitt. Det måste jag själv reda ut.
Det kanske är detsamma som ni vill påtvinga mig men det kan jag inte veta ännu.

Och motstånd som i att inte alls stå emot.
Som i att lära sig förtryckets flöde och surfa sig fram igenom det.
Att göra ordningens hårda och kantiga uppstigar till mjuka fördrivande vågor,
som ger ännu mer fart till motfärden,
och som visar vägen.

_______________
Andra bloggar om: Motstånd, Dikter, poesi, Textival

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *