Om politisk pragmatik

När jag läste praktisk filosofi på Stockholms universitet fick vi i institutionen besök av en professor från England. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad han hette men han gjorde ett mycket starkt intryck på mig.
Han var väldigt speciell och intressant. han berättade om att han gav bort den mesta delen av sin lön och behöll så mycket som han kunde leva på.

Som sagt var det här länge sedan och jag kommer inte ihåg vad föreläsningen exakt handlade om. Men en sak han berättade och som jag kommer ihåg var när han försökte beskriva den politiska pragmatikens problematik.
Han berättade om London och om politikerna där. De vet att om de höjer pensionen med tio pund så kommer över 120 pensionärer att överleva vintern och året från hungern och kylan. Det fanns en statistisk beräkning på det men jag kommer inte ihåg vad han sa det var.
Han sa tänk er att vi sitter här och ska diskutera en budget utifrån en sådan här kunskap! Ska vi höja pensionen med tio pund och var i så fall ska vi ta pengarna ifrån? Bör vi inte höja den ännu mer så att fler kan överleva denna vinter? osv.

Jag tror det var då jag bestämde mig för att aldrig bli politiker för man fattar beslut som direkt drabbar många människor och som man inte kan ha en övergripande koll på. För mig är det här en omöjlig sits.

_______________
Andra bloggar om: etik, moral, politik, filosofi, pragmatik

One thought on “Om politisk pragmatik

  1. Det är detta som är så svårt att förstå med politik: det handlar i slutändan om att vilja, och kanske också våga, utöva makt över andra samt ta det politiska ansvaret för sina beslut.

    Hade vi haft obegränsade resurser hade inte heller politiker behövts. Samhällets resurser är ändliga och det är väl till stor del ur detta faktum som olika politiska ideologier kan härledas?

    Nästan fyra år med närhet till den politiska hetluften i en av världens mest imperfekta demokratier har fått mig att fundera mycket på politiska prioriteringar och möjligheter för att öka det politiska utrymmet. Men hur imperfekt politiken än är, är den ändå oändligt mycket bättre än den utopi, eller brist på pragmatik (läs: politik), som Röda khmererna erbjöd.

    Jag har blivit väldigt mycket politisk pragmatiker här i Kambodja. Den demokratiska politikern är en hantverkare; det handlar om att snickra ett samhälle som de flesta kan acceptera, samtidigt som man behåller makten så man kan fortsätta snickra vidare.
    Att gå utanför detta “politiskt möjliga” innebär att man tvingar på andra sin utopi – i en fungerande demokrati baserad på allmänna val innebär detta att man förlorar nästa val. Men att vilja ha eller behålla makten är också ett mått på att demokratin faktiskt fungerar.

    När jag tittar på Sverige från min horisont har jag ofta svårt att förstå det politikerförakt som brett ut sig. Många svenska politiker av alla färger (utom sd) är för mig idag föredömen: ansvarsfulla och hyggligt ärliga och med god vilja. De fattar beslut som man inte alltid håller med om, men i ett samhälle med motstridiga intressen, begränsade resurser och mänsklig imperfektion kanske vi skall vara glada för att de ändå valt sin bana.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *