Always cheering the underdog except today. #Chelsea #Barça #championsleague #twitboll
Sverige bestÄr av över 220 000 öar varav hÀlften ligger vid den 11 500 km lÄnga havskusten och de intilliggande skÀrgÄrdarna. Resten ligger i inlandet och Àr mer sammanhÀngande, mer eller mindre omÀrkbara nÀr man rör sig i stÀderna.
Sverige bestÄr för mig av ytterligare flera öar. Mentala och sociala öar som uppenbarar sig nÀr jag mÀrker att jag har passerat en grÀns och befinner mig pÄ annanstans frÀmmande.
Det hÀnder med en reaktion som brukar uppstÄ i den vardagliga interaktionen
dÄ jag ser mig betraktas,
beaktas,
vÀrderas och placeras i ett fack i den sociala hierarkin dÀr en oklar och odefinierad norm,
en odefinition som innebÀr att man inte ska avvika alldeles för mycket,
att man visat sin goda vilja, slÀtat över alla taggarna och andra egenheter,
speciellt om man nu rÄkar vara född utomlands eller ser ut att vara det,
och med viss flexibel tolerans beroende av avvikelsens natur.
Varje gÄng jag kÀnner pÄ mig en blick eller hör repliken och frÄgan kommer jag pÄ mig sjÀlv. DÄ inser jag att jag har gÄtt vilse igen in pÄ en frÀmmande ö: var kommer du ifrÄn?, bra svenska du pratar!, du Àr ju nÀstan svensk!
Dessa med en vÀlmenande blick och ett dolt godkÀnnande leende.
Sverige Àr för mig ett land med mÄnga smÄ öar. Jag kÀnner mig hemma pÄ vissa, och frÀmmande pÄ andra.
Göteborg Àr hemma. Stockholm Àr hemma. Fast öarna finns Àven dÀr.
Jag Àr hemma i Göteborg, bott hÀr lÀnge i olika delar av stan. HÀr har jag gÄtt i skolan och har mina nÀrmaste vÀnner. Bott i Angered, i Kortedala och Bergsjön, i GÄrda, pÄ Masthugget, Hisingen, och Johanneberg.
Jag bodde pÄ Johanneberg i nÄgra mÄnader i början av 90-talet. Hade en mysig etta högt upp i ett av de gamla husen högst upp pÄ kullen, fem minuter springavstÄnd till plugget och lika lÄngt cykelavstÄnd till Avenyn. LÀngre och jobbigare hem dock med tanke pÄ mördarbacken.
Jag fick min lÀgenhet nÀr tvÄ av mina vÀnner flyttade ihop. Redan första dagen, nÀr vi lastade av möblerna frÄn lastbilen fick jag min första vÀlkomsthÀlsning, frÄn ett ungt par som inte kunde dölja sin förvÄning och hejda sig frÄn frÄgan: ska ni flytta in hit?
Min vÀn svarade med en irritation och ironi i rösten att det bara var jag som flyttade in och att de var med enbart för att hjÀlpa till med flytten.
Andra dagen fick vi ett andra möte med en annan granne. Jag och min vÀn stÀdade och dammsög min lÀgenhet och hade musiken pÄ hög volym.
En upprörd dam knackade pÄ dörren och sa att musiken var alldeles för hög. Min vÀn sÀnkte ljudet med en gÄng och jag bad om ursÀkt och förklarade att det var för att vi höll pÄ att dammsuga och försÀkrade henne om att vi ska tÀnka pÄ ljudnivÄn och inte spela högt.
Hon var inte nöjd och fortsatte med att förklara att det var barn som sov sÄ hÀr dags, klockan var fyra pÄ eftermiddagen, och att vi mÄste förstÄ bÀttre. Och det fortsatte sÄ: jag bad om ursÀkt och hon fortsatte sitt upprörda föredrag om hur man beter sig hÀr i Sverige.
Till slut stÀngde jag dörren framför nÀsan pÄ henne.
NÄgra dagar senare hade vÀrden skickat ett brev till min vÀn som hade lÀgenheten, om att de hade fÄtt reda pÄ att hon hade hyrt ut lÀgenheten i andra hand och att hon inte fick göra det. De hade fÄtt ett klagomÄl att det bor tre iranier i den lilla lÀgenheten och att de hela tiden brÄkar med varandra.
Min vÀn svarade att sÄ inte var fallet, att det bara var en person som bodde dÀr och att hon visst fick hyra ut sin lÀgenhet i kortare perioder eftersom hon var student och inte ville gÄ miste om kortare studier pÄ andra orter.
Vi kunde inte övertyga vÀrden men tog bort mitt namn frÄn dörren och lÄtsdeas att jag inte bodde dÀr lÀngre.
Det dÀr var en jobbig period för mig. Jag kÀnner fortfarande obehagskÀnslan emellanÄt. Minnena kan ibland sÀtta sig över verkligheten Àven om jag inte lÀngre Àr lika berörd av det.
Det finns mÄnga öar i Sverige, hemmaöar och andra.
För mig representerar Johanneberg en av de isolerade öarna,
som jag ibland kÀnner passerat in utan att ha mÀrkt det sjÀlv,
kÀnner den vÀrderande blicken pÄ mig frÄn sidan eller pÄ nacken,
detta i vÀntan pÄ en ögonkontakt för att förmedla den vÀlvilliga, godkÀnnande blicken,
det dolda men ÀndÄ synliga leendet för att sÀga att du har skött dig bra, har klarat dig bra hÀr hos oss,
att du Àr ok,
sÄ lÀnge vi inte behöver dela samma trappgÄng.
_______________
Andra bloggar om: rasism, dikter, Göteborg, segregation
Platt som marken
tittade jag upp i oÀndligheten
och tÀnkte med ett leende
jag kan inte falla lÀngre
—
ۧÙŰȘŰ§ŰŻÙ ŰšŰ± ۟ۧک ŰšÙâ ŰšÛâ ÙÙۧÛŰȘ Ùگ۱ÛŰłŰȘÙ
Ù ŰšŰ§ Ùۚ۟ÙŰŻÛ ŰšŰźŰ§Ű·Ű± ŰąÙ۱ۯÙ
Ú©Ù ŰŻÛگ۱ ŰłÙÙŰ· ÙŰźÙÙÙ Ú©Ű±ŰŻ
Boken Fihe mafih Àr en samling av föredrag och artiklar av mowlana Rumi. Den bestÄr av mÄnga berÀttelser som ibland liknar predikningar.
Jag tycker de hÀr berÀttelserna Àr bland det mest intressanta i persisk litteratur. De skiljer sig frÄn predikningar pÄ det sÀttet att de inte talar om för dig hur du ska leva, vad som Àr rÀtt och vad som Àr fel.
BerÀttelserna handlar inte om att fÄ lÀsaren anamma sig ett schablon för att anpassa livet efter det. De ger Ä andra sidan ledtrÄdar, betonar och understryker det som Àr av mer betydelse för livets gÄng i en kaotisk verklighet.
Förlora aldrig hoppet. Hoppet Àr resans början. Om du inte befinner dig pÄ vÀgen kan du alltid hÄlla dig vid dess början.
TÀnk inte sÄ mycket pÄ de misstag du har begÄtt och börja istÀllet med att göra det rÀtta. NÀr du hÄller dig till det rÀtta har du samtidigt hÄllit dig frÄn vad som Àr fel.Din Àrlighet Àr som Moses kÀpp och dina felgÀrningar Àr som trollkarlarnas troll och pÄhitt. NÀr det rÀttfÀrdiga (haq) trÀder fram slukar den allting annat.
Om du har gjort nÄgot fel har du gjort det mot dig sjÀlv. Dina felsteg kan aldrig beflÀcka vÀgen till den rÀttfÀrdiga (haq)(s 9 i min persiska översÀttning)
Och följande Àr min översÀttning av ett senare stycke i boken:
NĂ„gon sa en gĂ„ng: “jag har glömt nĂ„gonting hĂ€r…”.
Gud svarade att det finns enbart en sak i livet som Àr viktig att inte glömma. Om du glömmer allting annat men inte detta, finns det ingenting att oroa sig över.
Och om du genomgÄr och minns allting annat och glömmer det hÀr, har du egentligen inte gjort nÄgonting. Det Àr som att du har fÄtt ett uppdrag att genomföra och gör hundra andra saker istÀllet.Vi har kommit till denna vÀrld för en uppgift, och det Àr meningen. Utför vi inte uppgiften har vi inte gjort nÄgonting överhuvudtaget.
(s 14)
_______________
Andra bloggar om: Rumi, persisk poesi, erfan, livet, poesi, dikter
ord, ord och ord
begrepp som blir kroppar
fÄr mening, blir levande
var kommer de ifrÄn?
alla tankar som blir formuleringar
frysas till fysiska föremÄl i denna vÀrld?
rofyllt
stiger jag med livet
berusad av dig
hur ska jag kunna se din hÀrlighet
om inte genom mitt fall
Masnavi Maânavi Ă€r Mowlana Rumis första diktsamling med över 25 000 verser. Den andra Ă€r Divan-e Shams som ocksĂ„ Ă€r skriven efter mötet med Shams Tabrizi (Solen frĂ„n Tabriz). Masnavi (betyder tvĂ„ och tvĂ„, dubbla, duetter eller liknande) bestĂ„r av verser som tvĂ„ och tvĂ„ rimmar med varandra, och innehĂ„llsmĂ€ssigt av olika berĂ€ttelser. Dikterna i Divan-e Shams Ă€r dĂ€remot ghazaler (vars utvalda dikter i engelsk översĂ€ttning har sĂ„lt mycket i USA och var bĂ€stsĂ€ljare nĂ€r den kom ut 97).
Mowlana var en högaktad lÀrd man i sin stad och invÄnarna vÀnde sig ofta till honom med sina frÄgor angÄende sin religiösa praktik.
NÀr han trÀffar Shams blir han ordentligt omvÀlvad och ber honom bli hans lÀromÀstare. Det som Àr anmÀrkningsvÀrt Àr att Shams sÄg ut som en nomad, en luffare med ovÄrdade utseende och klÀdsel, och absolut inte som en lÀromÀstare. Och han fortsÀtter agera som en sÄdan vid detta första möte.
Shams ber Mowlana att skaffa honom en stor behÄllare med vin först. Och sÀger till honom ocksÄ att inte gömma den sÄ att alla pÄ gatan skulle kunna se att han har handlat vin. Och Mowlana gör precis som Shams sÀger utan att ifrÄgasÀtta eller tvivla pÄ honom.
Masnavi kallas ibland för âKoranen pĂ„ persiskaâ. Samlingen bestĂ„r av mĂ„nga berĂ€ttelser som handlar om Koranens budskap. Som nĂ€r han skriver i en vers: Vi har tagit till oss kĂ€rnan i Koranen och lĂ€mnat skalet till Ă„snorna.
Mowlana sjÀlv lÀr ha sagt att hela Masnavi finns sammanfattad redan i den inledande dikten om vassflöjten, om hur den skiljs frÄn vassriket, om kÀrlek, lidelse och lÀngtan, hur den blir genomborrad, tömd, och hur man med glödande spikar gör hÄl i den, sÄ att den till slut kan möta sin Àlskades lÀppar och spela kÀrlekens ljuvliga musik (tipsa gÀrna om ni kÀnner till en bra översÀttning av dikten, pÄ svenska eller engelska).
LÀs gÀrna Café Exposés fina artikel om mowlana Rumi och vassflöjten.
Det hÀr Àr min översÀttning av den persiske poeten Saadis dikt som stÄr pÄ FN-byggnadens ingÄng. TÀnkte skulle vara en passande utgÄngspunkt för det nya Äret.
Gott nytt Är!
MÀnniskor Àr som delar av varandra eftersom de Àr skapade av samma Àdelsten
Om nÄgon del rÄkar illa ut kan inte de andra vara oberörda
Du som inte berörs av andras lidande kan inte definiera dig som mÀnniska

pÄ persiska:
Bani adam aazaye yek digarand, ke dar afarinesh ze yek goharand
cho ozvi be dard avarad rozegar, degar ozvha ra namanad gharar
to kaz mehnate digaran bi ghami, nashayad ke namat nahand adami
_______________
Andra bloggar om: FN, dikter, poesi, mÀnskliga rÀttigheter, nyÄr
__________________________________________________________________
i ett hörn
i denna vÀrld har vi hamnat
som tvÄ löv i en stor och grym djungel
bara du och jag, bara vi
bara du och jag, bara vi tvÄ
öppna dina ögon
se pÄ mig
mitt hjÀrta Àr lika vilset som du
inte hÀr
och inte dÀr det har vuxit upp
sÀg mig vart jag ska
berÀtta om mitt hem
kanske gömmer sig bakom stjÀrnorna
inte hÀr
och inte dÀr det har vuxit upp
öppna dina ögon
se pÄ mig
var Àr mitt hem?
det Àr hÀr nÀr jag Àr med dig
Laleh, min översÀttning
_______________
Andra bloggar om: dikter, poesi, Laleh, musik
___________________________________________________________
Jag Àr trött pÄ orÀttvisor, pÄ förtryck, pÄ de som missbrukar sin makt, pÄ de som aldrig vill förstÄ, de som gör livet surt för andra.
Jag Àr trött pÄ idioter, pÄ de som tror att de kommer att leva en evighet, som inte tÀnker pÄ annat Àn sig sjÀlva, som inte vet var deras grÀns gÄr, och var man ska sÀtta stopp, de som inte har respekt för andra, de fega, de som sÀtter sig i en roll, och köper sig fri allt ansvar, de omodiga, de svaga, de förtryckta, förryckta frÄn sina mÀnniskovÀrden.
Jag Ă€r trött pĂ„ de som gör sitt jobb, som endast tĂ€nker pĂ„ att göra rĂ€tt för sig, och se till att andra gör det, de med visioner, illusioner, de som Ă€r redskap för alla tillrĂ€ttavisanden, de som Ă€r sĂ€kra pĂ„ vad som Ă€r rĂ€tt, och fel, och ingenting dĂ€remellan, de som Ă€r i tjĂ€nst, “tĂ€nk om ingen gjorde det!, eller om alla gjorde sĂ„?”, de bekvĂ€ma, de svaga, de som aldrig behövt förĂ€ndra sitt liv, som inte förstĂ„r varför andra vill göra det, och vill förhindra dem till varje pris, som inte har andra prioriteringar i livet, “frihetsstrĂ€van Ă€r brottsligt, vi hjĂ€lper dig tillbaka till din plats”, trött pĂ„ idioter som förvrĂ€nger begreppen, och mĂ€nskligheten.
Jag Àr trött pÄ idioter, de som inte kÀnner nÄgot ansvar, de som bara gör sitt jobb, och ingenting annat, de som gör rÀtt för sig, de som inte förstÄr varför andra gör som de gör, och inte som de sjÀlva, de ofria, de dumma, de som aldrig tÀnker frihet, aldrig tÀnker mÀnniskan, de som misstagit sig pÄ livet.
Sover du min flicka? Varför vaknar du aldrig?
Vill du inte gÄ upp nÄgon gÄng? Jag Àr trött pÄ att sitta och vÀnta.
Har du gett upp hoppet om att vakna i en vÀrld
dÀr alla inte vill Ät dig
och skada dig?
Min guldflicka,
vad har du gjort för att förtjÀna det hÀr?
Vad Àr din skuld?
Förutom att du har blivit utsatt för alla möjliga grymheter,
bevittnat vÄldet, och döden
vÄldtagits av maktens lakejer
tvingats pÄ flykt,
till fjÀrran norr, till en gudsförgÀten del an jordklotet
ett kallt land
med mÀnniskor med varma hjÀrtan, hoppades du
som skulle förstÄ dig
ett land dÀr inga barn behöver lida
som skulle ta hand om dig
eller lÄta dig vara i fred.
De skulle aldrig förstÄ dig,
ditt lidande, din vÀg, ditt liv
men det skulle du kunna leva med.
Du skulle vÀxa upp i ett land
med minnen frÄn en grym vÀrld
med erfarenheter bortom alla onda fantasier
men det skulle kunna gÄ.
Du har sovit lÀnge min guldflicka!
Ăr du rĂ€dd för att vakna igen
i en vÀrld dÀr alla vill Ät dig?
Du vill inte leva,
du kan inte dö.
VÀrlden var inte bÀttre pÄ annanstans,
som du hade hoppats pÄ.
Livet var lika grymt.
Hoppet var din belastning min kÀra,
din skuld.
Sov sÄ gott nu min flicka!
Det tog mig ett helt liv
för att komma till insikten
att jag hade slösat bort min tid
Varför korsades vÄra vÀgar?
Varför dröjde det sÄ lÀnge?
Slumpvist vandrar vi
som kokande vattenmolekyler
sökandes efter nÄgot utöver det vardagliga
utan att egentligen vilja se
eller ta emot
nÄgot bortom det förvÀntade
TÄrarna faller och blöter den tomma arken
Pennan simmar vidare
och ritar min sorg pÄ ytan av det vÀxande havet
En blick
en förtrollande blick
en överföring av energi
mystik
spÀnning
Ett ögonblick som förÀndrar ett liv
som om ett kosmiskt kraftfÀllt drar en
frÄn ett spÄr
till ett annat
En blick som stryper meningslösheten
och absolverar gamla ruttna livet
Ett ögonblick som gör det nÀstföljande begÀrligt
som om livet har fÄtt en mening
Hösten Àr hÀr
Äterigen
Det regnar som aldrig förr
som om himlen lider av en stor förlust
Ăr jag ocksĂ„ inne i mitt livs höst?
dÄ jag har skakat av mig hoppets gröna
Trött av att bÀra den tunga bördan
BrÀckligt
som ett ögonblick, en blinkning
Livet verkar som en evighet av Äterkommande snitt
repriser av strÀvan,
framgÄng och misslyckanden
Varvningar av hÀndelser som skÀnker oss belÄtenhet
och samtidigt en kÀnsla av meningslöshet
en Ängest över denna acceleration mot döden
site tracking with Asynchronous Google Analytics plugin for Multisite by WordPress Expert at Web Design Jakarta.